Sida 237
Historien om en skeppsbotten
Mångelskan.
jfr
il^Lången gör större eller mindre affärer än mångelskan, men ingen sliter så ondt i sin rörelse som hon. Hennes salubod är merendels torget med kullersten till golf och himlen till tak. Man har äfven mångelskor vid ett och annat gathörn; men dessa förhålla sig till de förra som minuthandlaren till grossören. De sälja blott pepparkakor, smörbakelser och sämre frukter, under det att de andra omsätta alla fruktträdgårdens alster. I ordets fulla bemärkelse blottstälda för sommarens brännande sol, höstens regnskurar och vinterns köld, är det förlåtligt, om de förlora de gracer, som äro det täcka könet medfödda. De äro ganska barska, icke goda att ordvexla med, och rådligast är att fly eller stoppa till öronen, när deras hesa, men derför icke mindre kraftfulla stämmor ljuda öfver torget. De hafva också — så påstå de åtminstone —• skäl till sina utbrott. »Värre än väder och vind,» säga de, »är det att ha att göra med oförståndiga pigor och unga matmödrar, som äro än oförståndigare, för de pruta på en knippa rädisor, liksom de hos Medberg * pruta på en sjal.» — Huruvida de ha rätt, vilja vi ej här diskutera; men säkert är, att qvinnans goda hjerta icke heller förnekar sig hos dessa sträfva, väderbitna varelser. Man ser dem ofta sticka matbitar, ett äpple eller en skorpa i händerna på de tiggarbarn, som, frusna och skälfvande, snudda förbi de baljor, hvaruti mångelskan har sin plats, och hunden, som utan hem eller husbonde ströfvar på torgen, lägger sällan fruktlöst sin nos på deras breda
* Stockholms förnämsta sidenkramhandlare p°i 1S40- och 50-talen.
Bilder ur verJeUg7tetm. V. 16
Källa: Project Runeberg ·