Sida 27
Madaskan
Assistansen, utan att sjelfva vilja synas. Den raskhet och rådighet, hon städse ådagalade, hade satt henne i synnerlig respekt hos den lägre folkklassen, hvilken allmänt kallade henne Madaskan, ett smeknamn som betydde allt utom smek. Hon kunde taga hvilken oregerlig karl som helst i kragen och ansågs göra mer för ordningen inom trakten än ett halft dussin poliskonstaplar. Madaskan var dessutom ganska förmögen.
Evers, en af Madaskans kunder och delande andras goda tankar om henne, begaf sig nämda afton till hennes bostad, blott några famnar ifrån hans. En klarinett och ett valdthorn förkunnade redan på afstånd, att dansen börjat.
Den tiden funnos vid Tullgatan blott två eller tre små hus af sten. Sedan dess hafva några stenhus tillkommit, bland hvilka herr Spross’ vackra fabriksbyggnad bildar ett hörn af Tull- och Sibyllegatorna. Det andra hörnet vid samma sida utgöres ännu i dag af det lilla trähus, Madaskan då bebodde och jemväl egde, och som grundfäster sig vid en klint af de bekanta Tyskbagarbergen, således nära den väg, som innan kort skall närma Stockholm till Djurgårdens nordvestra del och hafva till gifven följd en fullständig omskapning af hela trakten. Ifrågavarande lilla trähus, hvars ålder ingen känner, men hvars dagar numera torde vara räknade, faller lätt i ögonen genom den der egendomliga dubbeltrappan, som utanför huset leder upp till ingången.
Der har flere gånger sedan den tiden hållits krog igen, men numera är der mjölkmagasin ånyo. Evers beträdde trappan och befann sig snart i sjelfva mjölkmagasinet, för tillfället förvandladt till tambur. Magasinet är egentligen ett kök med sin stora murade spis, men som då doldes af ett förhänge, och endast så mycket af sjelfva härden var bibehållet, som behöfdes till plats för två ljus och två notställare, framför hvilka de begge musikanterna blåste af alla krafter. I rummet till höger pågick valsen som hetast. Genom ett moln af dam urskilde Evers med möda konturerna af de valsande paren, hack i häl efter hvarandra. Han trodde sig igenkänna Madaskans väldiga gestalt, ilande förbi som en stormvind och förd af en undersätsig herre i uniform med breda silfvergaloner.
Evers gick in i rummet till venster, på hvars golf stod ett bord med två redan halftömda bålar och en mängd glas deromkring. Vid ett mindre bord framför fönstret sutto
Källa: Project Runeberg ·