Sida 50
»Diamantögon» och »cirkassiska gropar»
det en officer vid ett rangregemente att flacka landet kring och ge lektioner i musik åt kreti och pleti och, till råga på skandalen, stämma klaver hos inspektörer, bruksbokhållare, hammarsmeder och Gud vet icke allt! Stäm gerna för sitt nöje herre, men skäm inte bort yrket för klockare, orgelnister och dylikt folk!» — Så gick det, och i sanning jag nu vet, hur jag ärligen skall förtjena en styfver. Om jag ändå kunde författa som Ridderstad eller Wilhelm v. Braunl Men många anse det opassande för en officer att slå sig på något författarskap. Lyckligtvis kommer detta bland oss sällan i fråga. Nu, liksom förr vid Carlberg, får jag dagligen höra, att en officer är det nödvändigaste i samhället. Men, tyvärr, tycker samhället icke så, att döma af den usla afiöning det består oss. Du och andra fiskar må som prinsar i förhållande till oss. Jag anses dock för skicklig officer och får beröm för mitt sätt att bilda rekryter. Men mitt högmod lider afbräck hvarje gång jag erfar, att det knappt finns någon bonddräng, som icke på sex veckor kan inhemta hvad jag hållit på med allt sedan barndomen. Jag nämnde en gång, att jag ärnade söka transport från lifgrenadiererna till något anspråkslösare regemente. Min ansökan är nu bifallen, och om fjorton dar lemnar jag denna ort. Jag får nu bara tio mellan mig och lägsta kaptens-graden; men af dessa tjena två i konungens stab och bli nog ministrar eller landshöfdingar, och två äro något lung-sigtiga af sig, så jag får bättre utsigter der än här. Kamrer Morling på Strömsholm, den hedersmannen, har rekommenderat mig hos en ansedd och rik godsegare i Bohuslän. Jag får der bo och lefva mot att informera några döttrar i musik. Den äldsta, som skall vara vacker, är tyvärr redan förlofvad med en baron L**, kapten på regementet; undrar just, hur det kan vara med den andra i ordningen. En tid spekulerade jag på någon rik brukspatronsdotter här i bergslagen ; men det har varit barvinter tre år å rad, till stor förlust för jernhandteringen och följaktligen äfven för plan-chetterna. Du bor qvar på ditt gamla ställe, efter hvad jag finner, men hur är det med grannskapet nu för tiden? Står Nunnornas gård lika öde ännu, och får ni aldrig fatt i den svarte ohängde? Jag läste nyligen i en bok: »Qvin-nan är en himmel full af hin håle», och då tänkte jag på de der »diamantögonen» och »cirkassiska groparne», som
Källa: Project Runeberg ·