Sida 67
Stånddrabantens gård
Detta minne tycktes vara hans ljufvaste. Obegripligt att han icke hade ljufvare, ty han var gerna sedd af fruntimmer, var ofta föremål för de lifligaste uppmuntringar å deras sida, och ingen kunde vara mer belefvad i sitt sätt mot dem än han. Men längre än till ord och bugningar kom det aldrig.
Så förblef han ungkarl. Marie med ett par stekta kycklingar på sitt fat var honom en vida behagligare syn än Afrodite sjelf med sina begge svanar.
Men en dag flyttade han från Stockholm till Vesterås för att der bestrida ett räntmästarförordnande, och Marie följde naturligtvis med. Farbror Walsterson saknades af många och icke minst af dem han hvarje onsdag brukade se hos sig på den beprisade favoriträtten. Det var efter sådana middagar som Marie vanligtvis inkallades och berömdes.
»Det tror jag nog,» yttrade hon vid ett dylikt tillfälle, »när man står hela dagen vid hackbrädet.»
»Just deri ligger konsten,» förklarade husbonden.
»Men hin må vara konstnären!» förklarade Marie.
Marie hade också ett annat vigtigt åliggande, det att tillreda grogg af finaste konjak och som han tog med sig i flaska, när han besökte andra.
Flere år förgingo, hvarunder jag icke hörde det ringaste om farbror Walsterson, visste icke ens om han ännu var i lifvet, då jag en afton återsåg honom, men på ett ställe, der jag minst väntade det.
Under min första utrikes resa uppehöll jag mig några dagar i Bryssel. En afton hemkom jag till det hotell, jag tagit in på, och gick in i matsalen. Det var ännu ej supédags, blott ett par ljus voro tända, så att det var temligen skumt i den stora salen. Jag upptäckte dock vid ett mindre bord helt nära ingången en ensam äldre herre, smuttande på ett ofantligt dricksglas, fyldt med något mörkbrunt fluidum. Af hans byxor, som voro uppdragna på halfva benet, och af den röda boken, han höll under armen, bestämdt Murray’s handbok för resande, fann jag genast, att det var en engelsman.
Jag slog mig ned vid matbordet längre in i salen och började studera matsedeln, då en ny gäst trädde in, gapande på tak och väggar. Jag kunde i skymningen icke
Källa: Project Runeberg ·