Sida 96
Historien om en skeppsbotten
»Du har en god och en ond genius, kära Ask,» brukade Rhodin säga. »Följ den goda, min gosse!»
Ask hade icke följt det rådet, att döma dels af hans eget yttrande, dels af hvad jag redan genom andra hört om honom. Det kan, som bekant, lika ofta vara tillfälligheten som anlaget som bestämmer riktningen af en bana, och verlden borde vara mildare i sina domar; men minst förlåtligt är det cyniska trots, hvarmed man tror sig kunna bjuda verlden spetsen. Det är att bränna sina skepp, för att göra återgången omöjlig. Jag befarade, att min nye granne, bror Ask, kommit ända derhän, och motsåg naturligtvis med obehag ett besök af honom.
Besöket undgick jag dock, men icke ett nytt sammanträffande. En förmiddag några veckor efter första mötet kom jag af en händelse att gå Tullgatan och vika om det der hörnet som bildas af Tull- och Sevedbåtsgatorna. Sjelfva hörnhuset, som den tiden egdes af en sprutslagare i riksbanken, står qvar ännu i dag, men med lutande knutar, är af trä, rödfärgadt med gul port och gula fönsterluckor. Tomten inrymmer en liten ladugård, ett boningshus vid Sevedbåtsgatan med blott ett enda rum, ett boningshus in på gården också med endast ett rum, en flöjelstång dervid och bakom det en kåltäppa. Midt i portgången, som vetter åt nyssnämda gata, visade sig bror Ask i tulubb och skinnmössa.
»Åh, välkommen!» ropade han emot mig. »Kommer inte berget till Mahomed, så kommer Mahomed till berget. Men,» tilläde han med sitt vanliga plirande ögonkast, »om du kommit en minut senare, hade du fått gå förgäfves. Stig nu in, så får jag presentera hustru min. Jag bor i rucklet der in på gården. Det är inte många cessionanter som bo så anspråkslöst, men så är jag också en bland de mindre. Men stig in, stig in, och se hur bror Ask har det!»
Inom mig rätt besvärad öfver att så der oförhappandes ha råkat i gapet på bror Ask, följde jag honom, måhända äfven något lockad af nyfikenhet att få se den qvinna som delade hans äfventyrliga öde.
»Men har du inte spisat frukost, så blir du lurad,» sade bror Ask, i det han lade handen på dörrnyckeln; »det står illa till med mitt skafferi nu för tiden. Men det var sannt, konfekt kan du få, ty min hustru fick nyss hem en hel påse, som jag tror. Det är med mig som det var med
Källa: Project Runeberg ·