Sida 97
Historien om en skeppsbotten
en viss matador, som, när han endast hade kredit hos sin sockerbagare, fodrade sina hästar med mandeltårta.»
Det hus, vi trädde in i, hade den tiden blott ett rum — nu lär det ha fått ett kök på rummets bekostnad — och det hade icke mindre än tre fönsterlufter, men föreföll mig, det oaktadt, alldeles för litet för två personer, vana vid någon beqvämlighet. Rummet var dock nytapetseradt och icke heller så illa möbleradt.
Vi mottogos af ett ungt, välklädt fruntimmer, stark brunett, stora stenkolsögon, bländande vid första ögonkastet, mer lysande än värmande vid det andra. Gestalten, hög och välformad, hade något rankigt i rörelsen, men röjde seghet och kraft. Det är också rankans natur, och är stödet för svagt, böjer det sig. En kännare af raserna hade genast i bror Asks hustru igenkänt zigenerskan. Hon hade i handen en stor konfektpåse och var ifrigt sysselsatt med dess innehåll.
Byron förmådde ej se en ung, vacker qvinna äta, och medgifvas måste, att t. ex. en smörgås ej kläder henne; men några karameller, några sockerbröd kunna väl ej skada behagen, om ej på längden tänderna. Presentationen var snart gjord.
»Vi ha läst hebreiska tillsammans i Rhodins skola,» underrättade mannen, »men inte ett enda ord mins jag deraf, gälde det ock mitt lif. Om, såsom gubben Rhodin påstod, hebreiskan är Guds och englarnes enda språk, så sannerligen jag vet, hur jag skall reda mig på den yttersta dagen.»
I detsamma hördes en svag knackning på dörren. Hustrun spratt till, ett obeskrifligt leende fylde hennes läppar, och hon tog ett steg för att hasta till dörren; men mannen förekom henne och skyndade ut, hvarefter dörren tillstängdes efter honom. Några hviskande röster hördes utifrån. Derefter blef det tyst, och nu befann jag mig ensam med bror Asks hustru.
Jag såg, att jag kommit olägligt. Någon hade infunnit sig, den man gerna ville taga emot, men som min närvaro hindrat. Den svartögda frun dolde illa sin missbelåtenhet, i fall hon ens brydde sig om att dölja den.
»Det skulle göra mig ondt, om jag på något sätt besvärade,» började jag.
Källa: Project Runeberg ·