Sida 101
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
»Är ni qvar vid teatern än?» frågade Malm, under det de gingo tillsammans.
»Nej, jag lemnade den för ett år sedan.»
»Således hade ej heller ni någon trefnad på teatern?»
»Ack nej!» svarade hon. »Kanske, om jag i tid kommit till en teater med bättre direktör, att jag kunnat fatta någon kärlek för denna vackra konst och blifvit något för den; men den teater, vid hvilken jag så ung blef anstäld, var under all kritik, och derför gick det slutligen med den som det gick.»
»Hur gick det då?» frågade Malm, nyfiken att veta något om den »stores» öde.
»Stollengrens teater upplöstes, och hans trupp spriddes åt olika håll. Samma afton den gaf sin sista representation, kom mamsell Lova i den häftigaste ordvexling med sin fader. Hon påstod, att han hade härmat Lars Hjortsberg i Tartuffe, och detta gjorde honom ursinnig. Han försköt sitt eget barn och blef sedan père noble vid Sjövalls teater. Men här i detta hus bor jag, det är bara en enda trappa.»
I den vackra tamburen visade sig en den finaste kammarjungfru, som för de inträdande uppslog dörrarne till salongen.
Den präktiga värdinnan gick förut genom flere rum, följd af sin gäst, hvilken med största förvåning betraktade all den dyrbarhet och prakt, som utbredde sig kring honom.
Klockaren hade ett par gånger i några sockenangelägenheter uppvaktat statsrådet grefve Wirsén; men den våning han nu genomgick kunde fullt ut jemföras med dennes.
Värdinnan stannade ändtligen i ett mindre kabinett, tog sjelf plats på en liten sidendivan och bjöd klockaren sitta ner bredvid sig.
Hon började nu samtalet med många förfrågningar rörande klockaren sjelf, hans hustru, barn och öfriga medlemmarne af hans familj, medan kammarjungfrun på bordet framför divanen uppradade likörflaskor, tårtor och utsökta frukter.
Malm läppjade på den ypperliga likören, under det han besvarade hennes frågor, men i stället för att sjelf smaka på de öfriga läckerheterna, tog han tårta och tvänne syltade aprikoser, inlade dem i ett papper och stoppade dem i sin ficka, såsom bruket är vid barnsöl och begrafningar.
»Som vanligt tänker ni mer på andra än på er sjelf,» anmärkte värdinnan, »men denna gången alldeles för litet...
Källa: Project Runeberg ·
