Sida 233
Kråknästet ...
Vår hjelte tyckte nämligen, att han med kala hjessan var för gammal och han med svarta håret för ung. Vår hjeltes fader, fanjunkaren, som skulle vara en äldre broder, hade ännu icke hunnit sitt sextionde år, men gubben med bössan, som nyss nämndes, såg ut för att ha sett sina sjuttio.
»Värdaste broder i Kristo!» yttrade med mild stämma den svarte mannen, »ställ bort bössan, den som griper till svärd, han skall med svärd förgås.»
Vid dessa ord sänkte gubben geväret och nedsjönk synbarligen utmattad i en länstol, som stod vid sidan af ett rankigt bord, på hvilket låg en uppslagen bibel jemte några andra utan tvifvel gudliga skrifter, alltsammans upplyst af tvänne smala talgljus.
Den svartmuskige mannen tog bössan ur gubbens darrande händer och stälde den i ett hörn af kammaren, hvarefter han, med armarna korslagda öfver bröstet, närmade sig vår hjelte vid dörren.
»Unge man!» sade han med fortfarande mjukhet, »hvad är ert ärende ?... Med hvad rättighet tränger ni er in i denna boning?»
Källa: Project Runeberg ·
