Sida 234
Kråknästet ...
»Med hvad rättighet kallar ni mig en oren ande?» frågade Rollin något häftigt och tagande ett steg framåt; »jag skulle tro, att ni i afton ser mig för första gången och att...»
»Ni är ett verldens barn,» inföll den svarte, »och alla verldens barn äro orena inför Herran.»
»Ni sjelf naturligtvis undantagen,» inföll vår studiosus; »men det är inte med er jag nu har att göra,» fortfor han, närmande sig gubben i länstolen; »jag förmodar att det är min farbror, kommissarien Rollin, jag har framför mig, ehuru jag nyss svårligen kunde föreställa mig det... Jag är äldste sonen till er bror, fanjunkaren, och kommer från Upsala, der jag slutat mina studier och tänker nu gå in i rättegångsverken. Men som jag aldrig förut varit i Stockholm eller har någon bekant här, så fick jag det rådet af min far, att jag borde besöka min farbror, hos hvilken han trodde jag skulle få bo till dess jag hunnit höra mig om efter något rum för billig hyra... Också har jag med mig ett bref från honom.»
Brorsonen uppdrog ett bref, som han framräckte åt gubben.
»För bort honom! Han tar lifvet af mig!» skrek farbrodern, skjutande från sig brefvet.
»Ta lifvet af er!» upprepade ynglingen, hvars galla började koka; »om någon här på stället röjt mordlust, så är det visst inte jag... Det är inte jag som brukar hota hederligt folk med bössor, var så god och kom ihåg det, så farbror ni är!»
»Sansa er, unge man!» sade den svarte, läggande sin hand på vår hjeltes arm; »tag er till vara, ty...»
»Tag er sjelf till vara, herre!» inföll Rollin, ryckande sig lös från den svartes hand; »jag känner er ej och ber er för öfrigt inte komma mig för nära, ty jag har redan en gås oplockad med er för det der vackra tillmälet ni nyss gaf mig.»
»Ni glömmer, att ni befinner er i en åt frid och gudaktighet helgad boning,» erinrade den svarte.
»Vacker fridens och gudaktighetens boning, der man vill skjuta ihjel menniskor, liksom hade man björnar och vargar framför sig!» genmälde ynglingen.
Kommissarien höjde i detsamma ena armen och fattade en klocksträng, hvilken hängde öfver bordet. Ljudet af en vanlig ringklocka hördes utifrån, hvarvid Ellens mor efter en stund inträdde, synbarligen mycket skygg och bäfvande.
Källa: Project Runeberg ·
