Sida 165
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
»Det är synd att säga det om allmogen i Roslagen,» svarade byggmästaren.
»Men rhenskt vin, det kan hålla sig öfver hundra år,» förklarade värden. »Min salig far tog in rhenska viner samma år Säkerhetsakten, fördömlig i åminnelse, kom till verlden... Ekström, servera Johannisberger... Smaken, mina herrar! Hvilken olja! Hvilken blomma! Inte så?... Hvilken ofantlig skilnad mellan rhenskt och mosel! Inte så?»
Nu öppnades en diskussion om skilnaden mellan dessa begge viner och som upptog tre fjerdedelar af middagen. Den återstående fjerdedelen egnades åt politiken.
Skarpt kalfatrades och skonlöst fördömdes Johanssons Argus, den mest lästa oppositionstidning på en tid, då det säkerligen var vida äfventyrligare än nu att föra den liberala sakens talan, helst med den oförskräckthet och talang, hvarmed den onekligen fördes af Argus.
Hierta och Dalman hade ännu icke börjat dansen.
Värden, sjelf hörande till oppositionen, måste naturligtvis bryta en lans för den liberala saken.
»Argus,» sade han, »kan någon gång, högst sällan, jag medger det gerna, men någon gång ha rätt i sak... Men sättet fördömer jag alltid på det lifligaste.»
Han hade rätt. Man bör alltid iakttaga decorum, alltid måla svart med hvita färger och grått med himmelsblå, eller för att tala med Thorild, »måla hin håle rosenröd».
Källa: Project Runeberg ·
