Sida 243
Kråknästet ...
sig förmärka ett visst bemödande att qväfva den gladaste sinnesrörelse.
»I plånboken finnas tvänne förvaringsrum eller fickor,» upplyste gubben, hvars blickar oskiljaktligen voro fästa vid boken.
»Jag ser... tvänne fickor, den ena af rödt skinn och den andra af blått eller grönt... Hvilkendera vill min ädle vän att jag först skall undersöka?»
»Den gröna.»
Den svarte framdrog ur den gröna fickan en tunnare sedelpacke.
»Godt!» sade han, »jag upptäcker fyra bankotransportsedlar.»
»Betrakta dem närmare.»
»Den första på femtusen, den andra på tiotusen.»
»Riktigt... vidare.»
»Den tredje på femtontusen.»
»Så är det ja... nå, den fjerde?»
»Tjugutusen... ah!...»
»Summa summarum: femtio tusen riksdaler banko, allt af mig transporteradt på innehafvaren.»
»Femtiotusen,» upprepade den svarte, nästan hväsande som en orm.
»Frukten af mycket arbete och många försakelser,» yttrade gubben med en tonvigt, som nästan väckte medlidande i vår lyssnares bröst.
»Men som vår dyre Frälsare tiofaldt skall välsigna,» försäkrade den svarte.
»Vare Gud mig arme syndare nådig!» suckade den gamle med nedböjdt hufvud.
»Amen!» tillade själasörjaren, i det han stoppade de fyra sedlarne tillbaka i den gröna fickan; »men,» tillade han, »behagar ni nu återtaga plånboken, eller önskar ni att jag äfven öppnar den röda fickan?»
»Ja, öppna den, dyraste broder!» svarade kommissarien.
Den svarte tummade länge och väl på den röda fickan, liksom sökte han derigenom på förhand förvissa sig om innehållet.
»Vår hjelte i trappan, fullt ut lika nyfiken, höjde upp hufvudet, men kände i detsamma sina ögon nästan förbländas af den glans, som träffade dem, och hvilken kom
Källa: Project Runeberg ·
