Sida 274
Kråknästet ...
Förskräckt hastade han nu fram för att släcka elden; men vid det han i denna afsigt böjde sig ner öfver eldormarna, hvilka immerfort framfödde nya ungar, som snart växte sina mödrar öfver hufvudet, slingrade sig några af dessa in i hans tjocka, svarta hår, der de gjorde en hastig och förfärlig förödelse.
Uppgifvande ett rop af fasa, och med begge händerna i nacken, störtade han på dörren och ut på gatan och stannade ej förr än han uppnått sin boning. Han hade fått en försmak af det brinnande helvete han så många gånger utlofvat sina sannt väckta åhörare, ehuru han aldrig kunnat föreställa sig att det skulle vara så obehagligt för honom sjelf. Emellertid rusade han in i sin sängkammare, tillreglade dörren och kastade sig på sängen, lyssnande, med ångestsvetten i pannan, till brandsignalerna, som snart ljödo från alla kyrktorn inom hufvudstaden.
*
Derpå följande dag höll sig missionspredikanten troget vid sängen, med nacken väl förvarad i en nattmössa, föregifvande sin vanliga åkomma, hvilken skulle bestå i hjertat, som oupphörligen växte och förstorades. Det hade till följd trägna besök af de »väckte», bröder och systrar, alla starka i sin tro och säkra om sin eviga salighet genom Kristi nåd och Olenii förtjenst. De medförde till sin själasörjare hvarjehanda förfriskningar af vått och torrt, till tacksamhet för hvilka håfvor han från sjukbädden höll en längre bibelförklaring jemte uttydning af »Fader vår» m. m. Derefter, och sedan han välsignande affärdat dem, kände han sig något lugnare till sinnes. Hvad hade han väl också att frukta? Hur vore det väl möjligt att misstänka den gudlige mannen för om också den ringaste synd! Ingen hade sett honom, ingen, utom Gud; men med Gud stod han naturligtvis i så godt förhållande, att något krångel på det hållet icke gerna kunde komma i fråga. Visserligen var han på sätt och vis en orsak till branden; men han hade ju efter bästa förmåga sökt släcka den. Han hade försökt det till och med på bekostnad af det vackraste hår, medelst hvilket det lyckats honom att göra icke så få proselyter bland det täcka könet, som, efter hvad man känner, icke gerna kan
Källa: Project Runeberg ·
