Sida 56
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
Han drar af stöflarna och sveper om sig den råa kohuden på det sätt, att hornen öfver hans hjessa falla ner öfver hans ansigte.
Så rustad och med yxan i ena handen, som blifvit blodad vid beröringen med denna ovanliga maskeraddrägt, öppnar han kyrkdörren, men så varsamt, att ej det ringaste knarrande ljud åstadkommes.
I strumplästen står han nu i sin gamla välbekanta kyrka med tillbakahållen andedrägt och spejande blickar.
Det djupaste mörker herskar i kyrkan, men från den sidan, der sakristian är belägen, hör han tydligen ett buller, liknande de ljud som samfäldt uppkomma vid en jernboms afsågande och uppdyrkandet af ett lås.
Lättfotad som en katt skrider han framåt öfver den stora gången och stannar utanför sakristians dörr, hvilken väl är stängd, men icke så att ej en ljusstrimma inifrån tränger ut i kyrkan.
Han står nu der, men hvad har han nu vidare att göra?
Om han sprunge in i den upplysta sakristian och med yxan anfölle kyrkorånarne, vore det allt för möjligt, att bofvarne, hvilkas tro på Hin onde han för öfrigt icke var riktigt säker på, kunde lätt nog genomskåda förklädningen och med samma lätthet förpassa honom in i evigheten, utan ringaste respekt för dens odödlighet, hvars roll han denna natt åtagit sig att utföra.
Dessutom var ju här mindre fråga om att våga en äfventyrlig strid mot välbeväpnade banditer, än att rädda kyrkans dyrbarheter, det måste nu gå med de förra huru som helst.
Klockaren besluter att icke gå in i sakristian, utan stanna qvar i den mörka kyrkan, såsom den lämpligaste scenen för det spektakel som nu skulle spelas.
Men Hin onde borde på något sätt gifva sig till känna, innan rånarne uppbrutit skåpdörrarne i sakristian och anammat kyrkans silfver, hvilket, om de väl en gång fått det i handen, möjligen kunde gifva dem mod att trotsa helvetet och hela dess anhang.
Klockaren, obekant med den parlör Hin onde begagnar, när han sjelf och icke genom andra sköter sina affärer, bestämmer sig för Rosenkullas språk, hvilket, om det just
Källa: Project Runeberg ·
