Sida 370
men detta allt kunde äfven vara en följd deraf, att hon, som dagen förut berättat honom en annan historia till markisinnans nackdel, kanske fruktade, att Armand skulle yppa den för en matmor som icke var att leka med.
Men för att kunna förfalska en annans stil fordras allra minst att sjelf vara skrifkunnig, och Armand kände icke Denises förmåga i den ädla skrifkonsten, men hade icke mycket förtroende till kammarjungfrurs i allmänhet, hvad denna kunskap beträffade.
Dock, hvad betydde det? I Paris är kanske ännu mindre än annanstädes brist på kopieringssnillen, som arbeta både för egen och andras räkning, och kammarjungfrur äro ofta mindre rådlösa än annat folk. Det är icke för ro skull Moliére och Beaumarcbais gifvit dem snille och talang på deras husbondfolks bekostnad.
Föga nöjd med kammarjungfruns historia dagen förut, var Armand det ännu mindre med markisinnans denna dag. 1 den förra framstod han visserligen som en simpel förfalskare, men denna beskyllning ansåg han sig utan svårighet kunna tillbakaslå. Deremot skyldrade han i den senare som en narr och det i dubbelt hänseende, och denna fläck, förutsatt likväl att historien vore sann, fann han omöjlig att aftvå.
Icke under då, om vår hjelte grubblande och tankfull följde betjenten.
Utkommen i farstun, stördes han i sina tankar af denne, som med ryggen i bågform yttrade följande:
»Monsieur, det var ledsamt, att ni icke tog er kappa med er upp, så att jag fått värma den, innan ni tager den på er . . . det är en förskräcklig väderlek i dag.»
»Min kappa?» förvånade sig Armand, som i all sin dar aldrig nyttjat ett sådant plagg.
»Ja visst, monsieur, ty jag tar för gifvet, att ni inte gått ut i sådant väder utan öfverrock, eller har ni verkligen ingenting annat än den der tunna blusen? . . . Jag ber om förlåtelse, men det är något oförsigtigt och kunde ha farliga följder.»
»Icke för den som är van, monsieur.»
»Ni skulle vara van att gå-i blus?» satte betjenten i fråga och blinkade dervid som en slipad och i hemligheter härdad betjent brukar blinka; »monseigneur ursäktar väl, att jag vågar tvifla på det?»
Källa: Project Runeberg ·
