Sida 378
»Såg ni inga menniskor ute på gatan?» frågade Armand sin värd.
»Åhjo, visst var det ett par karlar.»
»Kände ni dem?»
»Nej, monseigneur. . . Gud vet hvad jag skall få på mig om söndag!» jämrade sig portvakten, som bestämdt föresatt sig att vinna ersättning för det förlorade cigarrfodralet.
»Att du icke skäms att så der plåga monseigneur med dina klagovisor,» bestraffade honom hustrun; »tror du väl att monseigneur vill att du skall förlora det ringaste?. . . Ack nej, det vill han visst icke.»
Armand, döf både för mannens klagan och qvinnans trösteord, lyssnade blott till sina tankar, och dessa sade till honom följande: Dessa karlar, som posterat sig utanför detta hus, vänta på ingen annan än dig, och om de just icke äro desamma som föregående natt legat i din trädgård, hafva de åtminstone i sinnet samma anslag mot din person, och deras anslag måste vara ondt, och väderleken är mycket tjenlig för onda anslag, hvartill kommer att en obeväpnad, om än aldrig så stark och modig, ovilkorligen måste komma till korta mot tvänne beväpnade och beslutsamma bofvar, till följd hvaraf det vore högeligen dumdristigt att ensam och obeväpnad begifva sig ut på denna gata.
»Kanske icke monseigneur har vexladt?» frågade den omtänksamme portvakten, som härledde den unge mannens tankfullhet från förlägenhet i den vägen.
»Känner ni någon prest med namnet Bredot?» blef Armands oväntade svar på portvaktens fråga.
»Broder Bredöt!» ropade portvakterskan; »skulle vi icke känna den gudsmannen!»
»Går han ofta hit?»
»Jag tror det är bara två gånger han varit här?» svarade portvakterskan.
»När var han här senast?»
»Senast? Låt mig se nu . . . ah, det var sannt, han gick ju kort förrän ni kom, monseigneur... ni borde ha mött honom i porten, tycker jag.»
»Han gaf mig tre francs,» tillade portvakten; »alla äro de så hederliga och frikostiga emot oss.»
Armand, för hvilken det ena ljuset efter det andra uppgick, lemnade sin plats vid fönstret och började pro-
Källa: Project Runeberg ·
