Sida 382
Markisinnan, i en toalett som om hon ärnade fara till Tuilerierna, stod midt på golfvet bredvid sin kammarjungfru, hvilken just höll på att hänga hermelinskappan öfver her-skarinnans skuldror.
Närmare salsdörren stod baron Saint-Bris med hatten i hand och färdig att taga på sig sin kappa, hvilken en betjent höll utvecklad bakom hans rygg.
»Jag får helsa nådig markisinnan så mycket ifrån mon-seigneur,» började portvakten oförtöfvadt, ty ingen tid var att förlora; »han befalde mig berätta nådig markisinnan, att jag hjelpt honom öfver trädgårdsmuren, och att jag derför skulle bekomma drickspengar af nådig markisinnan.»
Markisinnan och baronen, kammarjungfrun och betjenten stirrade förvånade på portvakten, som nu flåsade förfärligt, ty han hade icke hemtat andan sedan han tog första trappsteget.
»Monseigneur hade glömt nyckeln till tjädgårdsporten hemma,» fortfor portvakten, »men jag lade mig på fyra fötter, jag, och allt gick som en dans, må markisinnan tro . . . Men det var sannt, monseigneur har glömt q var ett cigarrfodral med silfverstomme och guldstift,» tillade han med en misstänksam blick på betjenten.
»Hvad är det ni säger, menniska?» ropade markisinnan.
»Han är drucken,» menade baronen.
»Och att jag derför skulle få drickspengar af nådig markisinnan,» fortfor portvakten; »allt det der bad monseigneur mig säga.»
»Hvilken monseigneur?» frågade markisinnan; »hvem menar ni med monseigneur?»
»Honom som jag hjelpte öfver trädgårdsmuren och som jag låg på fyra fötter ...»
»Har då karlen förlorat förståndet!» ropade markisinnan.
»Kan ni då icke säga hvad det är för en monseigneur ni menar?» frågade baronen.
»Samma monseigneur som för en stund sedan var uppe hos markisinnan,» svarade portvakten.
»Har någon monseigneur sökt mig i dag?» frågade markisinnan betjenten.
»Icke det jag vet, madame,» svarade betjenten, »så framt inte ...»
Källa: Project Runeberg ·
