Sida 181
allt gjorde sitt till för att försvåra framträngandet. Men det fria skogslifvet, de svala, stjärnklara nätterna och den lågande forskningsifvern skänkte godt humör och friska krafter åt den framträngande expeditionen. Sedan den efter otåligt sökande ändtligen trott sig finna spår af det sökta in-dianfolket, bakairi, lät expeditionens chef hopsätta en barkkanot, i hvilken han med ett par följeslagare begaf sig utför en flod, som han trodde vara ett af Schingu’s tillflöden, för att leta rätt på bakäfribyn. Efter några dagars äfven-tyrlig färd, i den bräckliga och illa gjorda barkkanoten, funno de bakairi-indianerna. D:r von den Steinen skickade då sina följeslagare tillbaka till expeditionens lägerplats för att underrätta sina kamrater om framgången och visa dem vägen till målet. Själf stannade han ensam som gäst i bakairi-byn. Hvad han där upplefde, berättar han på följande sätt:
Jag ville själf stanna kvar för att låta göra en ny kanot och för mina studier nyttja det sällsynta tillfället att ensam vistas hos dessa naturbarn. Inom kort kändo jag mig så väl till mods bland mina nya vänner, att jag utan betänkande räknar dessa idylliska dagar till de lyckligaste jag upplefvat. Bakaiii voro muntra, pratsamma och förtroliga både sinsemellan och gentemot mig, så länge jag var ensam, men då sedermera mina kamrater kommo, försvann den naturliga öppenhet, som de förut visat mig. Jag har i denna by skrattat nästan lika mycket och hört nästan lika mycket skrattas som under Samoas och Tongas kokospalmer. Det är sant, att deras lynne är mindre lifligt och deras hela lifsåskådning mindre solig än hos Söderhafvets barn, deras flickor dansa icke i månskenet, deras unga män sjunga icke på sina kanotfärder. Det är sant, att skygghet och misstro lätt uppsta bland dem. Men därifrån är det långt till det svårmod och den slutenhet, som man alltid plägat anse som utmärkande för alla indianer.
Byn var mycket liten; den bestod endast af två stora, runda hus, bägge bebodda af flera familjer, samt ett litet aflångt hus, obebodt och något bofälligt, där jag fick min bostad. Emellan husen låg en öppen plats, där några ställningar för torkning af det hvita mandiokmjölet voro uppresta och i hvars midt låg en lång planka, afsedd till sittplats. Rundtomkring hade man planterat talrika frukt-
Källa: Project Runeberg ·
