Sida 25
Gud vakar
»Ha, detta skall du ångra, vet du ej hvem jag är?»
»Jo väl vet jag det, du är en usling, en man den der är feg, ty du anfaller icke männer utan svaga qvinnor, men du glömmer en som kan hjelpa mig och som är starkare än du är, en som hjelpt mig en gång förr, och som kan hjelpa mig äfven nu.»
»Ah, jag förstår, du menar honom som röfvade dig ifrån mig, åh, var lugn för honom du, han sofver sött nu och drömmer om dig; nu då du är ute och förlustar dig med en annan.»
»Nej, jag menar Gud.»
»Ja bed honom då, jag tror inte att han besvärar sig med att hjelpa en sådan der liten svag flicka, som inte ser hvar hennes sanna lycka finnes. Förstår du icke, barn, att som jag älskar dig finnes ingen som gör det; den som lik mig fortäres, brinner och förbrinner af kärlek till dig, endast han är värd att ega dig. Hör mig, Ellen, jag är en brottsling, det är sannt; i djupet af min själ hafva alltid onda lidelser hvilat. Det var din moder, som en gång väckte dem till lif. Då svor jag att jag åtminstone skulle njuta lifvet på mitt vis. Jag ville fara som en blixt genom denna verlden och hvar jag for fram antända och förstöra. Men dig hade jag sparat i den tro, att du med ditt kärleksfulla småleende en dag skulle komma mig att glömma hatet. Och nu! Vet du hvad det vill säga att rycka undan brödet för den som hungrar, bägarn för den som törstar . . . då vet du ock hvad jag kände då man tagit dig ifrån mig . . . jag hungrade och jag törstade, jag svalt och jag ville blifva mätt, jag törstade i lidelsernas qval, men ville dricka svalka i dina ögons ljus. Och nu skall du blifva min, du stolta flicka. Jag skall trycka dig i mina armar så starkt och så varmt, att du skall glömma hela verlden, tills din kyss brinner lika varm som min.»
Och den uslingen närmade sig Ellen för att verkställa sitt hot. Hon ville klösa honom med sina
Källa: Project Runeberg ·