Sida 27
Gud vakar
lif och död med honom om sin brud. men lyckligtvis försvann Curt med sin ljufva börda och qvar stod Edgar. Hvad var att göra? Jo, att han skulle våga allt, sitt lif om det så behöfdes, för att rädda henne, det visste han; men på hvad sätt? Inte kunde han med våld anfalla hela fartyget, då hade han sjelf blifvit dödad. Och det kunde dock ingenting göra, men hon blef ju icke räddad för det. Edgars hufvud svindlade, hastigt fattade han dock ett beslut; ljudlöst som en skugga smög han sig ombord på fartyget, gömde sig i en vrå förut, och på så sätt kom han att följa med. Skeppet lade ut och Edgar var med, fast besluten att om det gällde hans lif aldrig tillåta Ellen att bli den andres älskarinna. Så satt han der obemärkt en timme eller två. Skeppet gick för fulla segel och snart befunno de sig utom skärs. Ingen hade varit fram till Edgars gömställe, då han i hast hörde steg närma sig. Det var Klas som gick för-ut för att se efter ett segel. Ljudlöst tryckte Edgar sig närmare intill däcket för att ej blifva observerad. Han hörde Klas säga till förtoppsvakten att han kunde gå ner och »skaffa». Gudskelof, vakten gick och nu var det åtminstone icke mer än en fiende i första handen att öfvervinna. Han vågade dock knappast andas, men detta kunde dock ej fortsättas. Klas skulle förr eller sednare märka honom och det föll Edgar in att det kunde vara lika godt att förekomma som förekommas, och då Klas passerade förbi honom en gång kastade han sig öfver honom, slog honom i däcket med en bedöfvande fart, och innan Klas hunnit betänka sig, var Edgars näsduk i hans mun och han sålunda förhindrad att hvarken skrika eller röra sig. Då han vaknade till besinning, tog Edgar hans egen knif, och satte den för hans bröst.
»Du vet att man fört en qvinna ombord här.»
Intet svar.
»Svara eller dödar jag dig.»
Källa: Project Runeberg ·