Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

KTARE BIDRAG TILL SVENSKA ODLINGENS HISTORIA. 183

egentliga inblicken i folkets karakter och ej heller kan göra det. Först i förening med och ifylld at odlingshistorien i detta ords mest vidsträckta betydelse, kan hon skänka en fullt klar och derigenom fullt tillfredsställande öfversigt af den folkliga utvecklingen i dess helhet.

Då vi nu gå att anmäla några nya svenska arbeten i denna riktning och begynna med de senast utikomna häftena af hr Beckmans psalmhistoria, kan detta synas som en motsägelse i det fallet, att hans arbete började utgifvas redan 1845 och således ej mer tillhör de nyas antal. Det är dock ej utan afsigt vi satt det främst på vår forteckning. Hr Beckman, hvars stora fortjenster som hymnolog vunnit rättvist erkännande äfven i utlandet, kan nämligen på visst sätt anses som den nya kritiska skolans förste målsman i vårt land. De kännetecken, som företrädesvis utmärka honom, äro: förkastandet af all auktoritetstro och deraf följande noggrann egen pröfning, omfattande kännedom af hela litteraturen i hans ämne, skarp bUck for hvarje förfalskning och oegentlighet samt en med den mödosammaste mt åstadkommen fullständighet i alla meddelade upplysningar. I allt detta är han efterdömlig for alla vetenskapsmän och särskildt för dem, som egna sig åt litteraturhistoriska och bibliografiska studier. Genom sitt verkligen forträflfliga och klassiska arbete har han också utan tvifvel mycket verkat till att undanrödja en föregående tids löslighet i affattning och utförande, detta fladdrande, hafsiga, osäkra, som utmärkte hans föregångare på litteraturhistoriens område, ingen nämnd och ingen glömd. Och hans fortjenster i detta fall böra så mycket villigare erkännas, när man besinnar, på hvilket svårbehandladt och föga bearbetadt område han rör sig, der förut lemnade upplysningar af en Högmarck m. fl. äro nästan lika många misstag, och der de utförligaste arkivforskningar, de mest omfattande jemnförande undersökningar fordrades för att komma till något så när säkra resultat. Men också har han genom sitt verk tillvunnit sig hedern af att anses som en af de förnämste nu lefvande hymnologer, och detta verk sjelft skall för alltid qvarstå som ett af de vaickraste bevis på hvad en svensk forskare kunnat åstadkomma. Det är för öfrigt öfverflödigt att här närmare redogöra för arbetets plan och utförande, hvilka böra vara kända af alla dem, som intressera sig för vår htteraturhistoria. Vi nämna endast, i afseende på de nu utkomna häftena, att författaren i dem hunnit till psalmen n:o 262 och sålunda fulländat något öfver hälften af sitf; hvärf. Man finner öfverallt samma kritiska förmåga och samma oförtrutna noggrannhet som tillförene; åren synas i det fallet ha gått spårlöst öfver den åldrige lärdes hjessa. Vi tillönska honom fortfarande krafter att föra sitt klassiska verk närmare dess fullbordan, och vi hoppas att snart ånyo erhålla bevis på hans flitiga forskningar.

Ett annat för alla vänner af vår äldre vitterhet välbekant företag, som äfven fortgått en längre tid, är hr Hanselhs sam^ng af det karolinska tidehvarfvets skalder, af hvilken för ej längesedan åttonde bandet i tvänne häften lemnat pressen. Det ägei* utom det vanhga intresset, att meddela kännedom om en del nya skalder, äfven det alldeles särskilda att uppvisa, till hvilken öfverraskande höjd af lärd och vitter odling den adliga qvinnan i vårt land under sjuttonde seklet hunnit, och sålunda utgöra ett ganska märkligt bidrag äfven till vår kulturhistoria. Man träffar nämligen här poem och vittra uppsatser på prosa af friherrinnan Mäii;a Berendes (f 1639 t 1717), systrarna Ebba Maria (f. 1657 t 1697) och Johanna Eleonora (f. 1661 t 1709) De la