Sida 26
Ett gammalt välde, som föryngrar sig
26 ETT GAMMALT VÄLDE, SOM FÖRYNGRAR SIG.
Ett gammalt välde, som föryngrar sig.
Den som vill se huru verlden pånyttföder sig, stadnar ej inom det gamla Europa. Sjelfva det Nordamerikanska statsförbundet, som just nu är sysselsatt att kasta ifrån sig den sista förbannelsen, som det med civilisationen ärfde af sina europeiska förfäder, visar oss i afseende på samhällsutveckling ingenting öfverraskande; det är endast den europeiska rörelsen, frigjord från alla de inskränkande och hämmande förhållanden, som hindra den här hemma. På samma sätt är det med de brittiska kolonierna i Stilla hafvet; det vore i sanning oerhördt, om ej anglosaxisk inteUigens och rikedom, omplanterade i en jungfrulig jord under det herrUgaste af alla jordens klimater, skulle, ohämmade af den gamla verldens traditioner, inom ett par årtionden haf^a skapat hvad den gjort! det vore en skam för Sidney och Melbourne att ej snart öfverflygla den gamla verldshandelns medelpunkter. Men vilja vi på allvar se huru en verldsdel vaknar, må vi kasta våra ögon på ett af forntidens äldsta kulturländer, det gamla Indien.
Det engelskt-ostindiska kompaniets historia är bekant för våra läsare. Ett litet antal Londons-köpmän, med ett kapital af nominella 720,000 pund sterl., men hvars hela för den första expeditionen disponibla belopp inskränkte sig till 30,000 pund st, erhöll af drottning Elisabeth sina privilegier på sjelfva nyårsafton år 1600; efter två sekler hade de grundat ett verldsvälde, och det brittiska samhället blandade ' sig i deras affärer. Småningom upphörde kompaniets styrelse att från sitt palats i Leadenhall Street utöfva något annat välde än patronatets, till dess det 1833 hade förlorat all politisk betydelse, och den 1 November 1858 afträdde det åt England ett område af 65,000 geografiska qvadratmil med något öfv^er 190 millioner undersåter, Ceylon oberäknadt.
Det var dock dränkt i blod som den britiska kronan fick mottaga sin nya besittning, och dess statsmän hade fullt skäl att bäfva för en sådan skänk och det åtföljande ansvaret. Det gamla kompaniet och de förra engelska förvaltningarne hade -lastat många svåra synder pä sitt samvete: trolöshet, grymhet, girighet, och först och sist allt inrotadt embetsväsendes dödssynd: sjelffortroende och blindhet. En armé af ej fullt 50,000 man européer och en stab af engelska embetsmän, med sina familjer utgörande omkring 10,000 personer, hade att hålla stånd mot en mer än tolfdubbel hop af infödda krigare, eggade af religionshat, stamhat och alla de intriger, som endast afsatta orienta-
Källa: Internet Archive ·