Sida 284
Anmälningar: Samtidens störste teolog
284 SAMTIDEKS STÖRSTE TEOLOG.
Anmälningar.
Samtidens störste teolog.
Biohard Bothe, »samtidens störste teologi» t 20 Aug. 1867. Tillika en tidsbild af senaste halfseklets teologiska utveckling. Af D. Schenkel, teol. professor i Heidelberg. I. Westerås, C. M. Sjöberg.
Hvilka fordringar ställer »bekännelsetroheten» till den som vill prisas såsom en »den rena lärans» utkorade och fora hennes runor med ära? Huru gestaltar sig för anhängame af »Athanasii symbolum» eller af »sjelfuttömningsläran» idealet af en kristen teolog, en sannskyldig »trons försvarare» i denna »otrons» och »det stora afiFallets» grymma jemålder?
Bilden af en sådan apologetikens heros och symbolernas lydige son låter sig teknas utan svårighet; vi haiva endast att från lätt tillgängliga håJl sammanföra till ett helt några välkända konturer och färger.
Mångahanda äro de uppgifter och vidt utsträckt det arbetsfält, som tager en mönstergill rättrogens krafter i anspråk i våra dagar, då antalet alltjemnt ökas af dem, som börjat lyssna till forskningens sirén-sånger och knäböjt inför förnuftstillbedjames Belial. Det uråldriga fästet, kyrkolärans fordom så fasta borg, står i denna tid, då allt det gamla vacklar, ej längre på orubbad grundval. En ny uppfattning af det gudomliga och af dess förhållande till menniskans verld har nödgat den från medeltiden ärfda att träda i bakgrunden; och likasom under sistnämnda tid den stora striden mot påfvedömet bland folket förebådades genom undertryckta hviskningar: »ju närmare Rom, desto läugre från Gud!» så ljuder for nutidens hierarkiska kyrklighet såsom ett hemskt järtecken den moderna odlingens ej i hviskningar, utan högljudt och tusenstämmigt upprepade stridsrop: ju närmare »rättrogeiäeten», desto längre från kristendomen ! DerfÖre må vetenskapemas uppblomstring och bildningens spridande till massorna utgöra ett glädjeämne för de »destruktive» nyhetemakare, hvilka tro på möjligheten af en högre religiös sanning, än den man sökte formulera i de ekumeniska mötenas dogmer eller i protestantismens bekännelseskrifter; målsmannen för det kyrkligt bestående derimot, öfvertygad som han är, att den kristna trons begrepp med nödvändighet innebär tron på satserna i Gonfessio Augustana, kan ej annat än med bäfvan följa detta djerft framåtträngande kunskapsbegär, hvars verkningar synas honom likna den förhärjande stormvindens. Ty redan hafva ju naturvetenskaperna i grund och botten underminerat den mark, der den ortodoxa' verldsåskådningen uppfort sina vigtigaste förskansningar; astronomien anvisar åt vår såsom verldsalltets medelpunkt ansedda planet dess rätta plats i solsystemet; geologien mäter utvecklingens tidrymder efter millioner år, när dogmatikens kosmogoni endast vet att tala om af morgon och afton begränsade dagar; kännedomen om
Källa: Internet Archive ·