Sida 182
Anmälningar (andra häftet)
182
Anmälningar.
Nyare bidrag till svenska odlingens historia.
Försök till svensk psalmhistoria. Af J. W. Begksian. 9:e och
10:e haft. (Sthm 1867). Samlade vitterhetsarbeten af svenska förflEtttare från Stjemhjelm
till Dalin. Efter originalupplagor och handskrifter utgifven af
P. Hanselli. 8:e delen. (Ups. 1867, 68). Bidrag till det earolinska tidehvarfvets vittra litteratur. Ur Lunds
universitets handskriftsamling. (Lund 1868). Samlingar till svenska konst- och odlings-historien. UtgifiaLa af
N. M. Mandelgben. l:a och 2:a haft. (Sthm 1866, 68). Svenskt boklexikon, åren 1830 — 1866. Af H. Linnstböm. liSLy 2:a
haft. (Sthm 1867, 68).
Ett utmärkande, ja, ett bland de mest utmärkande dragen hos den fosterländska forskningen under senare tider är dess nationalisering, dess allt ifrigare sysselsättning med vårt eget land.. Erfarenheten har på flerahanda sätt lärt oss, att vi äro ett for litet folk,^for att äga råd att bortslösa våra vetenskapliga krafter på spridda, för oss sjelfva föga fruktbärande håll: vi ha vuxit ifrån den föreställningen, att en undersökning om Palestinas topografi eller om samhällsförhållanden i China äger samma värde för den allmänna odlingens höjande som en framställning rörande ett svenskt ämne. Må tvskame, hvilkas folkliga medvetande ända till den dag som är icke klart utvecklats, och som dessutom äro ett till antalet betydligt folkslag, egna sig åt genomletandet af kunskapens alla områden; fråga är dock om ej just denna de tyska lärdas allsidighet i hög grad bidragit till nationalkänslans ensidigt idealistiska utprägling, till den tyska blindheten för egna samhällsförhållandens brister å den ena och for andra nationaUteters berättigande å den andra sidan. Visst är i alla händelser att för mindre folk ingenting kan vara skadUgare, oct att till och med de större vinna mer på en vetenskapUg anda, som sätter fäderneslandets angelägenheter i främsta rummet: vi behöfva blott påminna om Frankrike och England för att visa, hvart vi syfta. Om sålunda detta sträfvande efter folklig sjelfkännedom utan tvifvel är ett synnerhgen glädjande tecken, emedan det har ett höjdt nationalmedvetande i sitt närmaste följe, så innebär den omständigheten, att forskningarna hos oss på senaste tiden med allt större nit riktats åt vår inre odling, vårt sprä:, vår Htteratur, vår konst, ett icke mindre vackert bevis på, huru vårt lands lärde uppfattat den uppgift, samtiden förelagt dem. Ty hvad som just utgör ett af kännetecknen hos denna tid i vetenskapUgt hänseende är dess uppmärksammande af dessa områdens stora vigt, af det nära samband, hvari kunskapen om dem står nied kännedomen om hvarje folk i sin helhet, oeh af de rika flöden till odlingens spridande i de vidaste kretsar, som denna kunskap, denna sysselsättning medföra. I sjelfva verket är den vetenskapliga forskningens riktande ät hvarje folks inre kulturförhållanden endast en nödvändig slutfoljd af dess nationalisering. Och genom undersökningama i dessa ämnen har det visat sig, att folkens poUtiska historia med alla dess facer är blotta utansidan af deras utveckling, att den inre gången af densamma bör ~"'ms i deras litteratur, konst och odling. Vi ha härmed ingalunda ilat något förklenande omdöme om betydelsen äf den vanligen så iade historien, utan endast velat antyda, att hon ej lemnar oss den
Källa: Internet Archive ·