Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

VÅR ODLINGS FRAMTID. 181

täckten af en ny verldsdel med des omätliga följder för Europas intellektuella, sociala och politiska lif, det kopemikanska systemet, som i grund förstörde kyrkans kosmologiska foreställningar, boktryckerikonstens uppfinnande, den antika skönhetsverldens »renaissance» i dess klassiska skrift- och konstminnesmärken — alla dessa tilldragelser följde ej blott nära efter hvarandra i tiden, utan stodo äfven i ett inre sammanhang såsom företeelser af samma protestantiska ande, som arbetade på sin nya verld äfven der, hvarest han ej ännu medvetet och afsigtligt brutit med den gamla. Reformationen är en menniskoandens myndighetsförklaring inom det religiösa området. Den insigten grydde småningom, att det kristliga sträcker si^ längre än de kyrkliga formemas herravälde; Guds rike fattades då såsom »den osynliga Iqrrkan», af hvilken den i timligheten framträdande endast är ett fenomen. Härmed var äfven odlingsarbetet utom kyrkans gränser erkändt såsom ett sedligt berättigadt; lifvet i familjen och staten sättes högre än klosterlifvets askes; kulturen bhr ej längre en uteslutande kyrklig. Protestantismens mål inom kyrkan och staten är den fria, harmoniska utvecklingen af alla den enskildes krafter, åsyftande individemas sjelfverksamhet, församlingames sjelfstyrelse, folkens nationala sjelfständighet och deras inbördes sammanslutning i ett fritt förbund tiU gemensamt arbete i det godas tjenst, för Guds rikes tillkomst på jorden.

Den' stora kamp, som för närvarande delar den kristna verlden i tvenne stridande läger, är icke, ej ens då den företrädesvis rörer sig inom det religiösa området, uteslutande en strid om kyrkliga inrättningar och dogmer. Den är framför allt en kamp mellan grundsatser : mellan verklig protestantism och dess öppna eller dolda motsats, mellan frihet eller slafveri i tankens verld och inom handlingens. På hvilkendera sida denna tidskrift ställer sig, hafva vi genom vår nu afslutade inledningsuppsats i korthet velat angifva. Vår plats i striden välja vi der, hvarest menniskovärdet bedömes efter uppsåtets halt, icke efter åsigtens korrekthet, efter viljans personliga hängifvenhet åt en idé, icke efter förståndets opersonliga försannthållande af en kyrklig lärosats. Enligt vår djupa och allvarHga * öfv^ertygelse hafva vi derigenom med vårt företag ställt oss på den sanna kristendomens och då äiven på den sanna humanitetens, på det berättigade framtidssträfvandets grundval. Med vissheten härom hafva vi begynnt vårt arbete; samma visshet skall skänka* oss mod och kraft, då vi egna oss åt arbetets fortsättning,

Carl von Bergen.