Tillbaka Read Runeberg

Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

Originalsida 274
Originalsida 274
Originalsida 274
Originalsida 275
274–275

Sida 274

Minnesteckningar: Bernhard von Beskow

274 MINNESTECKNINGAR.

Bernhard von Beskow.

t

L

r

Höstens guldsol strålade klart lördagen den 24 sistlidne oktober öfver den landtligt sköna och fridfulla nejd, i hvilken Solna gamla kyrka, omsluten af sin lilla kyrkogård, bildar medelpunkten, med gröna fält tiU omgifning och den högresta, blågröna barrskogen kring horisonten. Genom den öppna kyrkdörren hördes orgelns djupa toner och en koral af ungdomligt späda röster smälta samman. Snart derefter utkom ur kyrkan ett stilla tåg. Det styrde sin väg till en nyss öppnad graf och nedsänkte i dess gömma en lagerprydd kista, hvarefter det i tysthet skiljdes åt.

Der sågs en furste, några af regeringens förnämste män, medlemmar af landets vittra, lärda och konst-akademier, af national-teatem och af pressen räcka hvarandra handen öfver det hemlighetsfulla djup, från hvars rand de denna gång återvände.

Den man, hvars stoft sålunda, utan tillopp af begrafningsbesökande, utan några ståtliga ceremonier, jordades, men som ännu i döden förenade kring sig representanter af det ädla, sanna, stora, sköna och lysande, han i lifstiden då lifligt och varmt dyrkat, var Bernhard von Beskow, Snart var den lilla kyrkogården åter tom. Den hade gjort sin mogna höstskörd i en solklar stund. Från dess trånga omhägnad, der Franzéns milda stämma fordom ljudit, der Berzelii granitmonument reser sig öfver Crusells vård och Chorsei mossbelupna sten, peka nu det skönas och sannas genier på ett nytt blad af Sveriges minnesstora anor.

Bernhard v. Beskow hade sjelf önskat att ingen parentation, intet tal skuUe hållas vid hans graf. .Denna önskan var befogad. Hvad han varit, hvad han verkat, hvarken upphör vid hans graf eller behöfver vädja till det försonande ljus, som döden skänker åt hvarje, äfven inom sig sjelf eller i de efterlefvandes minne oklar personUghet. Ett söndagsbarn i inre och yttre hänseende, eger Beskow ännu i döden den sällsynta lyckan, att hans bana föreligger fullkomligt harmoniskt och fulländad! utmätt, på samma gång slutet af hans lefnad förvandlade hans forna motståndare till entusiastiska loftalare. Om vi '

Källa: Internet Archive ·