Sida 27
Ett gammalt välde, som föryngrar sig
ETT GAMMALT VÄLDE, SOM FÖEYNGRAE SIG. 27
liska furstar kunna uttänka. Men den halfannat åriga striden vanns ej blott genom en Havelocks, en sir John Campbells strategiska sniUe, utan genom hela den britiska befolkningens ojemförligt hjeltemodiga och heroiska hållning.
Det gamla Hindurikets historia är, liksom Englands, men i ännu högre grad, egnad att gifva vår tids statsmän helsosamma lärdomar. Mångfaldiga gånger i sin helhet eller delvis underkufvadt af främmande eröfrare, än, för en kort tid länspligtigt under en stor universal konung som Aurungzeb, än sönderbrutet i partial-monarkier; ömsom beherrskadt af hinduiska, mongoliska, arabiska, sikhska och mahrattiska dynastier, slutligen regeradt af ett bolag, en for orientaler ofattlig kollektiv personlighet, som de sökte göra for sin åskådning fattlig under benämningen Sahib Mmpani, »Hans nåd kompaniet»; — men aldrig har det upphört att i grunden vara sig sjelft till folklynne, seder, religion och borgerUg lagstiftning: ännu herrska i afseende på familj, arf, vid besittning o. s. v. samma grundsatser, som herrskade på Moses tid och några fä århundraden derefter kodifierades i den bekanta Marins lagbok.
Det är den kommunala autonomien som utgör det gemensamma grunddraget hos detta ofantliga rikes i så många olika folkstammar, med sina ohka språk och lynnen sphttrade befolkning, öfverallt, från Cap Comerin till gränsen af Kaschmir, är det byn, eller kommunen, (gråma) som utgör det primitiva samhället. Inom dess trånga gränser finnes, åtminstone till idén, staten forebildad i sina ursprungliga elementer. Liksom hos vissa slaviska nationer var det by-kommunen som egde jorden, fördelade dess brukanderätt mellan sina medlemmar och solidariskt ansvarade för jordräntans utgörande till länsherren. Kommunen innehöll i smått alla samhällselementer, alla kaster och borde, om det var rätt väl bestäldt, innehålla representanter af alla yrken, enligt Manus lagar tjugufyra till antalet. På detta sätt var konmiunen inom sig ett afslutadt helt, nästan oberoende af den öfriga verlden, och om centralregeringen visste den så godt som intet. I krig följde dess kschatryer länsherrens baner — ty feodalförfattning var urgammal och fortlef^er ännu — men äfven den militäriska lydnadens band var så löst och ledigt som möjligt, och när fälttåget var slut upplöste sig krigarbanden och återvände till sina sjelfstyrda primär-samhällen. Efter hand, särdeles genom den arabiska eröfringen, blef visserligen jorden mer och mer ansedd såsom landsherrens egendom, men seder och lagstiftning undergingo så godt som ingen forändring.
Det är styrkan af denna urgamla kommunal-institution som möjliggör landets regering under och i trots af de många och olikartade förhållanden, i hvilka de särskilda områdena stå till den engelska centralregeringen. Endast omkring tre^erdedelar af hela befolkningen
Källa: Internet Archive ·