Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

28 ETT GAMMALT VÄLDE, SOM FÖRYNGRAB. SIG.

äro engelska kronans omedelbara undersåter; de öfriga styres medelbart af hinduiska eller mohammedanska furstar, med stort och smått uppgående till ett antal af närmare 150, hvilka samtliga äro drottning Victorias vasaller, men nästan alla på olika vilkor och med olika förpligtelser. Ett gemensamt drag för alla dessa länsförpligtelser är emellertid att vasall-furstame afstått från rättigheten att försvara sig sjelfva, i händelse af tvister med hvarandra underkasta sig de engelska auktoriteternas skiljedom, och vid sina hof mottaga engelska residenter, som utgöra deras förbindelselänkar med centralregeringen i Calcutta och i sjelfva verket utöfva ett bestämmande inflytande öfvrer deras politik och förvaltning. Huru antalet af dessa lydfurstar småningom sammankrympt genom de engelska general-guvernörernas annexationspolitik, ända tilldess den kraftige och konsiderationslöse Lord Dalhousie, som 1848 tillträdde regeringen och i åtta år innehade den, genom de våldsamma och rättskränkande annexationema af en mängd stora stater, såsom Nagpore, Suttara, Penjab, Beran och slutligen hela det vidsträckta riket Oude mer och mer retade den allmänna stämningen mot engelsmännen och derigenom gaf den hufvudsakliga anledningen till 1857 års insurrektion, tillhör verldshistorien och behöfver här ej annat än i förbigående vidröras. Men om det i allmänhet kan sägas att befolkningen vunnit på utbytet af försoffade orientaliska despoter mot anglosaxiska statsmän, som tillföra dem europeisk kultur, har denna politik ständigt sårat det nationella rättsmedvetandet genom sin ringaktning af ursprungliga lagar och diplomatiska fordrag, och i diskussioner hafva de infödde, som bättre än många europeiska diplomater känna sin Hugo Grotius, sin Pufendorflf, Vattel och Wheaton, oftast gjort sin talan gällande med en öfverlägsenhet, som bjert skurit af mot den vekare stammens manifest destint^, förkroppsligadt i den energiska brittens hänsynslösa vilja. Rörande är det svar, som gafs af Nizam af Hyderabad vid ett tillfälle då den engelska resident^n sökte, på grund af furstens finansiella förlägenhet, att tvärtemot fördragen tvinga honom att afträda en del af Beran. »Herrar såsom ni», sade den olycklige monarken till sin förföljare, ^hvilka hafven eder vistelse än i Europa, än i Indien, ibland sysselsätten eder med statsvärf, vid andra tillfällen aren krigare, och vid vissa tillfällen till och med drifven handel — åtminstone har man sagt mig att några stora män af eder stam varit köpmän — sådana män kunna ej fatta naturen af mina känslor i föreliggande angelägenhet. Jag är en suverän furste, född att lefv^a och dö i detta rike, som tillhört min slägt under sju generationer. Ni tror att jag skulle bli lycklig om jag till er för beständigt afträdde en del af mitt rike; det är omöjligt att jag skulle finna lycka, ty jag måste känna mig förkastad. Jag har hört, att en ädel herre af er stam ansåg att jag borde skatta mig lyckUg om jag