Sida 220
Folkskoleinspektionen och dess förhållande till folket, skolan och kyrkan
220 OM FOLKSKOLEINSPEKTIONEN.
en mycket begriplig ensidighet alltför lätt kan göra sig gällande äfVen i fråga om »minimum». Vi kunna icke underlåta att anmärka ^såsom en sådan redan befintlig ensidighet, att bland det stora antal barn som icke uppnå minimikunskapen, ett större antal lyckas brista i skrifva och räkna än i biblisk historia. Å andra sidan synas verkligen framsteg blifvit gjorda i det hänseendet, att allt flere kommit öfver minimum (tyvärr kan man icke fasta någon större betydelse härvid, när man vet att t ex. läsningen af en eller annan sida svensk historia — antag hednatiden efter ett tarfligt sammandrag — är tillräcklig att förläna denna högre karakter); men skulle de kyrkliga anspråken komma att strängt göra sig gällande i den syftning som här ofvan nämnts, så befara vi att framstegen skulle komma att blifva ganska små. Folkskolan skulle konmia att mer och mer göras till — hvad många gema vilja att hon skall vara — helt enkelt en förberedelseskola för ^lattvardsläsningen. Det förtjenar anmärkas att denna omständighet alldeles förbisetts af hrr inspektörer, hvilka tvärtom tyckas hafva gillat och såsom ett stöd för skolundervisningen ansett de ifrågavarande kyrkliga anspråken. Så kunna de eventuelt vara; men säkert är att vid sidan af dessa anspråk det är af högsta vigt att icke glönuna, utan tvertom hafva i lifligt minne hvad som bör utgöra målet för vår svenska folkskola.
Detta mål, sådant det från början angifvits, var icke att skolan skulle blifva blott en annex till kyrkan. Kyrkan med åtminstone tre till fyra gånger så stora inkomster som folkskolan borde kunna sörja för den religiösa undervisningen, utan att så godt som helt och hållet vilja kasta denna på skolan. Gå vi tillbaka till tidpunkten för grundläggningen af vår folkskola, så finna vi ock helt andra grundsatser i detta afseende uttalade, än som allt hittills gjort sig gällande. I sammansatta stats- och ekonomiutskottets betänkande vid 1840 års riksdag yttras: »Folkbildningens grundpelare äro onekligen en redan tidigt väckt och hos ynglingen till lefvande kunskap bragt känsla af religionens enkla och höga sanningar, förenad med förmåga att, vid sjelfläsning, med förståndet uppfatta hvad ögat ser och munnen uttalar; men i ett land sådant som Sverige, hvarest jordbrukaren, bergsmannen och handtverkaren hafva en närmare andel i statens offentliga värf, der få de till allmänna folkundervisningen litöfver religionen hörande ämnen en större vigt genom sjelfva samhällsförfattningen, och ett billigt afseende måste fastas vid nödvändigheten att för dem af det uppväxande slägtet, hvilka i sin ordning en gång komma att deltaga i lagstiftning, lagskipning och beskattning, öppna tillfallen för inhemtandet af en mot tidemas stigande fordringar svarande bildning». Sådan är den grundåsigt hvarpå 1842 års folkskolestadga blifvit byggd; och ehuru
Källa: Internet Archive ·