Sida 41
Ett gammalt välde, som föryngrar sig
ETT GAMMALT VÄLDE, SOM FÖRYNGRAR SIG. 41
hinduer af huli- och dangri- eller handtverkare och landtbruksarbetarekastema. Bland utkomna böcker under de sista åren finnes en hindustansk psalmbok, med indiska och muhammedanska melodier, och ett enda missionssällskap har under sin tillvaro kunnat utgifva och sprida öfver 6,000 religiösa skrifter, medan i det inre af landet 550 missionärer disponera öfver ett tusental kyrkor och kapeller. Hela antalet kristna i Ostindien anses i närvarande ögonblick, inberäknadt ft*ansmäA, portugiser och andra främlingar, uppgå till omkring en million.
Men ännu vigtigare än de formliga omvändelserna är den omskapning som grannskapet med kristendomen i närvarande ögonblick verkar, ej blott inom brahmaismens sköte utan till och med inom sjelfva Islams. Den spekulativa deism, som är grunddraget i Vedas filosofiska bihang, Vedånta och de s. k. Upanishads, har länge utgjort kärnan i de bildade hinduemas religion, och bekantskapen med det kristna väsendet, om ej den kristna dogmen, har utvecklat denna lära till en ren och upphöjd monotheism, som står ganska nära den unitariska bekännelsen hos en Channing eller en Parker. En af de män som mest bidragit till denna reformation af brahmaismen var den lärde och renhjertade Barn Mohun Roy, som stiftade det numera öfver hela Indien utbredda religiösa samfundet Brahma-Samadj. Deras kult är enkel och värdig som deras grundsatser. Hvaqe ny sådan association helsas med bifall af pressen och auktoritetema, och när i februari fÖrKdet år babu Kashed Chandar i Lahore inför en samling af ortens anseddaste infödingar och engelsmän, hvaribland också guvernören öfver Penjab, framställde föreningens grundsatser och yttrade att hvad han kallade pånyttfödelsen eller det nya lifvet bestod i öfvergifvandet af all slags afgudatjenst och återvändandet till den enda guden, som är ande och sanning, ådagalade icke blott hela församlingen sitt hfliga bifall, utan guvernören tackade talaren och önskade hans goda lärdomar den framgång de förtjente. Något dylikt har ägt rum i Calcutta, der vice-konungen sjelf högtidligt uttalade sina sympatier for föreningens sträfvanden.
Ett annat samfund, som står på mera brahminskt-ortodox grund, kallar sig Veda Samadj, Vedaföreningen, och fordrar af sina medlemmar följande båda förklaringar: 1) Jag tillber det högsta väsendet, skaparen, upprätthållaren, förstöraren, frälsaren den allvetande, allsmäktige, som har hvarken gestalt eller like, och jag skall icke tillbedja något annat väsende; och 2) jag skall arbeta på att upprätta en ritual i öfverensstämmelse med den rena monotheismen och fri från de vidskepelser, som för närvarande vidlåda de hinduiska religionsbruken. Ännu ett tredje samfund af samma syftning kallar sig Satya Veda Samadj, »den sanna Vedas förening», och arbetar på att genom offentliga sammankomster och föredrag, äfvensom genom pressen, i kristlig
Källa: Internet Archive ·