Tillståndet i Frankrike före revolutionen 1789

honom sin uppvaktning, ministrar och prinsar af det kungliga blodet. Han tog emot folk redan på sängen, han skref och dikterade omgifven af människor. Hans hus i Paris och hang våning i Versailles voro fulla af besökande ifrån hans uppvaknande och tills han lade sig.“ 2 à 300 sådana hus funnos i Paris och dess omgifningar. Naturligtvis togo alla uppkomlingar, alla dessa affärsmän, som tjänat sig en förmögenhet, naturligtvis togo de också efter de förnämas lefnadsordning; på samma sätt adelsmännen och prelaterna i provinserna, så långt deras omständigheter medgåfvo.

Det franska sällskapslifvet har alltid varit bekant för sin liflighet, sin behagfulla takt — den franska nationalkaraktären har alltid ansetts vara i ovanlig grad utrustad just med de egenskaper sällskapslifvet kräfver — men aldrig ha dessa egenskaper varit så använda och uppöfvade som i de förnäma franska kretsarna före revolutionen. I dessa kretsar egnade man sig så uteslutande åt det behagfulla, lekande salongslifvet, att det ej blef tid eller intressen öfver för något annat. Vi ha redan nämt, att de franska stormännen fullständigt öfvergifvit att intressera sig för de allmänna angelägenheterna eller försöka invärka på dem. Man talade ej om dem, såframt de ej kunde ge uppslag till ett skämt eller en ordlek. Af de statsmän som ha affärerna om hand begär man ej mer än att de skola förstå att anskaffa penningar för hofvets behof, samt att de själfva ge en lysande fest då och då. Men lika litet som den sanna ädlingen befattar sig med statens affärer, lika litet sörjer han för sina egna. Det kan anstå en handlande eller handtvärkare att spara, att räkna öfver tillgångar och utgifter. En seignör måste ha penningar i sina fickor och han måste slösa med dem, han måste ha pudrade betjänter i sitt förmak, vagn vid sin dörr, läckra rätter på sitt bord. Har han inte allt detta och i obegränsat mått, då är det ej värdt för honom att lefva. Slöseriet är också gränslöst; tjänare, förvaltare, leverantörer, alla stjäla. En adelsman spelar bort 700,000 livres på en natt; en annan som blott är 26 år gammal har hunnit göra slut på ett arf som gaf 500,000 livres i ränta och har dessutom skulder på 2 millioner; en tredje, som haft 600,000 livres i årsinkomst, saknar det nödvändigaste o. s. v.