Sida 5
1. Olikheten i rättigheter och skyldigheter samhällsklasserna emellan
presterskapet ensamt eller nästan ensamt förde bildningens och civilisationens talan, då presten stod skyddande och mildrande mellan den vilde krigarhöfdingen och de besegrade, då han undervisade och tröstade de okunniga och betryckta, på samma gång hans språkkunskap och hans skrifskicklighet voro oungängliga i de rådslag, vid hvilka statens angelägenheter afgjordes. Det hade likaså funnits en tid, då adeln haft ett viktigt samhällsarbete att utföra i Frankrike; en tid, då denna samhällsklass tagit på sig försvaret mot de yttre och inre fiender, som hotade den fredliga samfundsordningen, då adelsmannens svärd gaf skydd åt bonden vid plogen, åt köpmannen och hans varor, då hans borg var deras trygga tillflyktsort mot roflystna saracener och vilda nordiska vikingar. Och i spetsen för detta skyddande och uppfostrande arbete hade den franske konungen gått. Han hade anfört Frankrike i de nationella striderna, mot påfven i 14:de seklet, mot England i det 15:de, mot Spanien i det 16:de; han hade varit “fridens“ vårdare, skipat rättvisa i sista instans, varit den höge medlaren mellan stridiga klassintressen. Och folket var så genomträngt af kärlek till denne konung, i hvilken det såg sitt bästa försvar, att när tronen bestegs af Ludvig XVI (1774—1792), han som inom tjugu år skulle med sitt lif böta för konungamaktens synder, så skallade enligt samtida berättelser lefverop till hans ära från tidigt på morgonen till efter solens nedgång. Men hade presterskapet, adeln och konungen sålunda gjort Frankrike stora tjänster och förtjänt tacksamhet, så hade de sannerligen också förstått att göra sig väl betalda, och under det att förmånerna ofta fått stå kvar, hade tjänstskyldigheterna försvunnit eller försummats.
Antalet af de privilegierade vid franska revolutionens utbrott beräknas till omkring 270,000; på adeln kommer 140,000, fördelade på 25—30,000 familjer; på presterskapet 130,000, i hvilket antal munkar och nunnor utgöra öfver hälften. Hela invånarantalet uppskattas samtidigt till 26 millioner. Af Frankrikes jord tillhörde 1/5 kronan och det allmänna, 1/5 adeln och 1/5 presterskapet; 2/5 kommo på hela det öfriga folket. De privilegierade ägde sålunda godt hälften af jorden, och denna hälft var naturligtvis utan jämförelse den värdefullaste. Inom den funnos alla dyrbara byggnader, alla slott, palats och herregårdar, alla
Källa: Project Runeberg ·