Sida 192
Fjärde kapitlet.
Dynamo-maskiner för likriktad ström.
111. Olika sätt att medelst mekaniskt arbete frambringa elektriska strömmar. - Vi hafva redan (§ 14) antydt af huru stor betydelse uppfinningen af de maskiner är, med hvilkas tillhjälp man kan förvandla mekaniskt arbete till elektricitet. I själfva verket är det detta sätt, som nu företrädesvis begagnas för att vid elektricitetens vigtigaste tillämpningar inom industrien alstra elektriska strömmar, sålunda för galvanoplastisk utfällning, för elektrisk belysning, för öfverförande af drifkraft på stora afstånd och någon gång äfven för elektrisk telegrafi.
De första maskiner af i fråga varande slag, som man konstruerat, voro försedda med magneter af stål och således med permanent magnetism. Det var år 1832, som en dylik maskin först uppfans af Pixii i Paris, och sedermera äro en mängd andra förbättrade konstruktioner med stålmagneter utförda. Man brukar kalla dem magneto-elektriska maskiner. Men år 1867 funno W. Siemens och Wheatstone att man utan användande af stålmagneter kan vinna samma resultat, och därefter har man företrädesvis gjort bruk af elektromagneter och således med tillfällig magnetism. Dessa maskiner benämnas vanligen dynamo-elektriska maskiner. Äfven af dem gifves det numera ett stort antal olika konstruktioner.
Det var likväl först genom Grammes uppfinningar år 1870, som dessa maskiner erhöllo sin fulla betydelse. Under de tjugu år, som sedan dess förflutit, har konstruktionen af dynamomaskiner erhållit en hög grad af fulländning.
De dynamo-elektriska maskinerna eller, såsom de ofta kortare benämnas, dynamo-maskinerna, eller till och med blott dynamos, kunna indelas i olika klasser allt efter deras anordning och verkningssätt. Sålunda kan man indela dem i maskiner, som lemna likriktade eller konstanta strömmar, alltid gående i en och samma riktning, samt i maskiner med vexelströmmar eller alternerande strömmar, där en fortfarande omkastning i de alstrade strömmarnes riktning eger rum. I de flesta fall begagnar man numera de förstnämnda maskinerna, och de sistnämnda komma endast undantagsvis till användande.
