Sida 807
Thorin har försökt bestämma vid en maskin af typ O förlusterna härrörande af foucaultska strömmar samt hysteresis och af mekaniska motstånd. Det visade sig, att den minsta möjliga ström i induktorn, som förmådde hålla denna i rörelse som motor, var 2,1 ampere, samt att den tillökning i ström, som erfordrades för att få maskinen att gå med normal hastighet, var 2,5 ampere. På grund häraf uppskattades förlusten genom hysteresis och lagerfriktion tillsammans till 1,7 proc. samt genom foucaultska strömmar (och luftmotstånd) till 2 proc. - Detta antyder en ganska hög verkningsgrad hos denna maskin.
IV (§ 168).
Beräkning af dynamomaskiner för likriktad ström.
De ingeniörer, hvilka sysselsätta sig med konstruktionen af dynamomaskiner för likriktad ström, begagna sig numera för beräkningen af de förnämsta konstruktionselementen vanligtvis af Hopkinsons geometriska metod. Yi skola här angifva grunddragen af denna. *)
Om Z betecknar hela det antal kraftlinier, som genomgår induktorn till en dynamomaskin, hvars pöl an tal är 2 p och där p t borstar äro parallelt förenade med hvarandra, samt N är antalet trådar vid induktorns yta och n antalet hvarf per minut, så erhålles (jämför § 151) den elektromotoriska kraften ^ p
Antaga vi vidare, att J är den magnetiserande strömstyrkan i ampere, m hela antalet trådhvarf i elektromagneterna, l den längd i cm. kraftlinierna genomlöpa i en del af den magnetiska ledningen, hvars tvärskärning är A qv.-cm., samt [t är den elektriska ledningsförmågan eller genomträngligheten för magnetism därstädes (se §§ 117, 119), så kan det antal kraftlinier, som framkallas af den magnetiserande kraften mj, beräknas af formeln
47* mJA
Z~TÖ"~T~"' ....(2)*
Man kan här antaga JLI = l för luft och andra icke magnetiska ämnen, hvaremot ^ har betydligt större värde för järn och stål, minst för gjutjärn, större för gjutstål och ännu större
*) Se vidare härom: J. Hopkinson, Dynamo Machinery (London, 1893); Fischer-Hinnen, Berechnung und Wirkungsweise elektrischer Gleichstrom-maschinen (Zurich, 1892) äfvensom två uppsatser af ingeniör R. Dahlander i Teknisk Tidskrift, 1892 och 1893.
