Sida 810
VI (§ 301).
Svensk anläggning för arbetsöfverföring medelst trefassystemet.
Vi hafva redan i § 301 omtalat, att ingeniör Jonas Wenström i Sverige erhållit patent å anordning för omsättning och spridning af arbete genom användning af tre vexelströmmar. Sedan dess äro flera betydande anläggningar af detta slag dels under utförande och dels planlagda genom patentets innehafvare, Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget i Vesterås Vi skola, hufvudsakligen efter ett från detta bolag lämnadt meddelande, redogöra för en af dem, nämligen den vid Grängesberg, för hvilken disponenten G. A. Granström erhållit koncession. Kraften alstras af ett vattenfall vid Hellsjön och tillgodogöres medelst fyra turbiner om 100 hästkrafter hvardera. Dessa äro direkt kopplade med hvar sin vexelströmmaskin. Dessutom finnes en mindre turbin, hvars axel är kopplad direkt med två små likströmsdynamos, hvilka lämna ström till elektromagneterna. Af de fyra stora maskinerna äro två afsedda för arbetsöfverföring, en för belysning och en för reserv. De förstnämnda äro trefasiga och ega det utseende fig. 465 visar. Antalet poler hos dem är 14 och omloppstalet 600 per minut, så att antalet hela perioder per sekund är
14 × 600 / 2 × 60 = 70
De båda trefasgeneratorerna äro parallelkopplade och lämna 150 volt, men denna spänning transformeras till 5000 à 6000 volt. -- Belysningsdynamon är af samma typ som de nyssnämnda, men är en enkelfasig vexelströmmaskin samt lämnar ström till en särskild tvåtrådsledning. Äfven denna maskins spänning transformeras till 5000 volt. Man har åtskilt belysnings- och kraftanläggningarna från hvarandra, på det att de stora och plötsliga förändringarna i kraftbehofvet icke må inverka på potentialskilnaden vid belysningen. För denna erbjuder trefassystemet icke någon särskild fördel, allra minst vid ojämn fördelning af lamporna. Magnetiseringsmaskinerna tillhöra Wenströms vanliga typ (figg. 142 och 143, sid. 237); därifrån sändes ström till alla fyra vexelströmmaskinerna. Spänningen hos dessa regleras genom reostater i magnetledningarna. Beträffande reservmaskinen må nämnas, att den är så inrättad, att dess induktor kan genom en enkel omkoppling alstra ström såväl som trefas- som enfasdynamo, d. v. s. som en vanlig vexelströmmaskin och således tjäna till reserv för både belysningen och
