Sida 28
Folkungatidens slut. 1350—1389
Spe och spott hade han ospardt.
Strax han anammade biskops hamn, gaf han hvar kanik ett vedernamn.
Så lofvade han dem än mera men.
Han for bort i visitering och kom icke igen1.
När provisionsväsendet hade gripit omkring sig, var det vanligt, att konungarne gingo in till påfven med förbön för den ene eller andre. Föredragningslistor öfver sådana framställningar äfvensom öfver böner om andra nådevedermälen förvaras ännu i Vatikanens arkiv, och finner man for mången hemställan antecknadt fiat, det må ske. Ofta ville dock påfven, genom njugghet, sätta sig i respekt och mana till större tillmötesgående; mången bön bifölls endast till hälften eller fick rent af ett afslag.
Afven om man icke vågar påstå, att kapitlens val alltid voro godaT måste man erkänna, att i provisionsväsendet låg något ondt: väg öppnades derigenom för lycksökeriet. Ofta kom äfven den nyutnämde i ett spändt förhållande till sina underlydande eller kamraterne, och särskildt om en främling nämdes, kunde icke gerna församlingen skötas med nödig omtanke och kraft. De förut noggrant ordnade förhållandena rubbades, oreda och alla menliga följder af en sådan voro oundvikliga.
Af den svenska kyrkans prelater under det tidskifte, med hvilket vi nu syselsätta oss, synas erkebiskop Peter i Upsala samt biskoparne Tomas och Hemming i Vexiö och Åbo hafva varit aktniugsvärda män som med nit verkade i sina stift. Erkebiskopen synes icke hafva tagit någon verksam del i de verldsliga angelägenheterna. De båda biskoparne, i synnerhet herr Tomas, stodo fru Birgitta Birgersdotter ganska nära; det är föga troligt, att de hyllade sierskan utan att samtidigt antaga åtminstone till en del hennes mot konungen ogynsamma politiska åsigter. I lundaerkebiskopen herr Peter (död 1355) förlorade konung Magnus en till-gifven vän. Hans efterträdare herr Jakob Kyming synes hafva varit danskt sinnad. En öppen fiende fick konung Magnus i sin förre kansler herr Nils Markusson2, sedan år 1351 biskop i Linköping, som valdes, enligt en krönika från böljan af 1500-talet, »mest för herrarnes trug och bön». Det heter vidare om honom:
Till örlig satte han allt sitt sinn' och lade sig alltid derom vinn, raed många lister som han for med; omsider gäldade han sjelf det
18. Herr Bengt Filipssons vapen (ulf).
1 Biskops hamn betyder biskopens drägt, värdighet. Med visiteringen menas förmodligen det lagstadgade besöket hos påfven i Avignon.
2 Han hade varit med konungen i 1360—61 års fälttåg.
Källa: Project Runeberg ·