Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

zen, hörande till en mecklenburgsk ätt, af hvilken vid denna tid flera medlem* mar flyttade öfver till Sverige. Det är emellertid svårt att få en klar insigt i händelsernas gång, alldenstund stormännen icke drogo sig för att i smyg utföra oredliga planer, som, till all lycka, nästan alldeles sakna motstycke i vår historia.

Deras sträfvanden gingo ut på att åstadkomma söndring mellan konung Magnus och hans son Håkan, hvilken enligt tidigare fördrag skulle blifva faderns efterträdare i Sverige, att bryta förlofningen med fröken Margareta samt att få kriget i gång mot konung Valdemar. I detta sistnämda gingo de väl sin konungs ärende, dock med öfverskridande af de fullmakter som gifvitø dem. Det synes ock, som om ej heller tanken på en brytning af Håkans förlofning varit främmande för honom och fadern, men att äfven i detta stormännen drefvo det längre än ämnadt var.

Det finnes ett bref af den 29 juni 1361, i hvilket, som pant för en skuldsumma, lemnas.till grefvame Henrik och Klas af Holstein Kalmar slott och län jemte Kalmar mynthus, hvarjemte deri heter, att 'Håkan skulle äkta grefve Henriks syster jungfru Elisabet »med hvilken han redan var förlofvad». Derest denna förlofning brötes och Elisabets bröder derigenom lede någon skada, skulle denna ersättas dem, och skulle alla män i Sverige och Norge vända sig till grefvarne med slott och land, till dess de fått full ersättning. Det heter, att denna förlofning var ingången på tillstyrkan af érkebiskop Peter i Upsala samt biskoparne i Skara och Strengnäs Nils och Tyrgils, hvilka två senare under Eriks tid hade stått på konung Magni sida. Löftesmän voro grefve Erengisle Sunesson, herrar Bengt Filipsson, Herman van Vitzen, Karl Ulfsson, Trötte Petersson, Lidinvard Haraldsson (af vinstorpaätten) samt väpnarne Anund Hemmingsson och Arvid Kettilsson. Herr Trotte var i alla tider en trofast vän till konung Magnus. Brefvet har ingen uppgift om hvar det är skrifvet, men då det är affattadt på plattyska, är det troligt, att det blifvit uppsatt i Tyskland. Den 29 juni var konung Magnus i mellersta Sverige och konung Håkan i vestra Norge. Sannolikt voro några personer utsända för att afsluta en traktat med grefvarne af Holstein och hade for sådant ändamål medfört en med sigill försedd pergamentblankett, på hvilken de sedan skrefvo traktaten. Huru vida denna motsvarade eller innebar ett öfverskridande af det dem leinnade uppdraget, kunna vi nu icke afgöra, ej heller se, huru vida samtliga löftesmännen deltagit i beskickningen.

I augusti månad 1361 finna vi åter en svensk beskickning i Löbeck, hvarest den slutliga freden slöts mellan hansan och Sverige (jfr s. 21), och till sändebudens ära hölls ett tornej i Hamburg, till hvilket flere furstar voro inbjudna. Härifrån begåfvo sig sändebuden öster ut för att öfvervara hanse-dagen i Greifswald den 9 september och afslöto der de redan omnämda traktaterna, som voro för hansestädema så gynsamma och som bland annat tillförsäkrade dem Bohus eller Varberg samt, i fall kriget ginge lyckligt, det vigtiga Helsingborg, de för dem icke mindre vigtiga fästningarna och marknaderna vid Skanör och Falsterbo samt en dryg del af Skåne. Genom en