Sida 63
Kappsegling om en man af Ulyss Rogers
som gärna såge landet lyda under en modärn stat, enär man i sådant fall kunde hoppas på nytt uppsving i alla affärsgrenar.
Ett boerläger.
Dyrt är det att uppehålla sig i Johannisburg, och särskildt på den resande, som skall bestrida de stora utgifterna utan att få något af de stora inkomsterna, verka priserna nedslående. En fängelsecell med säng, toalett, ett skåp och så mycket plats att man nätt och jämt kan vända sig omkring — se där bilden af ett rum på det bästa hotellet, för hvilket man med ordinär kost betalar 20 shillings (omkring 18 kr.) om dagen. Kopparmynt brukas nästan endast som drickspängar. Det lägsta mynt man räknar med är 6 pence (omkring 45 öre). Europeiska grufarbetsförmän, hvilka hemma i Europa voro vanliga bärgsarbetare, ha sina 6- à 7,000 kr. om året och dessutom fri bostad. Grufingeniörer förtjäna 15- à 30,000 kr. årligen och direktörerna för grufbolagen intaga en ställning motsvarande en direktörs vid den allra största bank i Europa. Mycken lyx utvecklas i Johannisburg, och detta en lyx som måste importeras, ty landet har ingen industri och jorden gifver föga. Samtidigt råder den största nöd i guldstaden och man känner i hög grad af de många, som drogo hit med glada förhoppningar — hvilka aldrig gingo i uppfyllelse. Därom kunna de utländska konsulaten berätta åtskilligt.
Badande grufkaffrer.
På gränsen till Oranjestaten ligga de berömda diamantgrufvorna i Kimberley.
Här arbeta zulukaffrerna under den allra strängaste uppsyn af hvita män, åtta timmar i sträck för cirka 17 kronor i veckan. De bo på inhägnade platser, som de aldrig få lämna och där de få köpa den mat de behöfva. Öfver hela inhägnaden är fäst ett ståltrådsnät för att hindra dem från att skaffa de diamanter, som de kunnat stjäla, vidare ut i världen. När de, smutsiga, trötta och varma, komma upp från grufvorna, står emellertid åtminstone ett förfriskande bad till deras disposition.
Källa: Project Runeberg ·