Sida 19
* JULFRID *
* 19 *
F. Dahl varit predikant och föreståndare under flera år. Missionsföreningen tillhör i sin ordning Missionsförbundet.
S:t Eskilskyrkan är egentligen en ombyggnad af det »Nya missionshuset». Den ligger mycket centralt i den s. k. fristaden i närheten af stora torget med fasaden åt Nybrogatan. Ombyggnaden har gjorts i sommar och kostat 31,000 kronor. Stora salen rymmer 1,000 åhörare. I en vinkelbyggnad inåt gården inrymmes förutom bostad åt vaktmästare m. m. två större och en mindre sal för enskilda möten och söndagsskolor.
Kyrkan har fått sitt nya namn efter Södermanlands apostel S:t Eskil.
Hvad Linköpings domkyrka beträffar, är det knappt af behofvet att här lämna någon beskrifning. Vi känna alla till denna gamla minnesrika kyrka från skoltiden och vår svenska historia. Den är en af våra äldsta och märkvärdigaste tolf domkyrkor, storslagen både ut-och invändigt.
För att kunna se dess värde som ett andligt samlingshus behöfver man nog vara litet
»kyrklig». Ty faktiskt är, att man både under äldre och nyare tid vid uppförandet af de flesta kyrkor icke så mycket tagit hänsyn till att få en lämplig hörsal, där man kan både tala och blifva hörd, som till att få en stor monumental byggnad.
Betelkapellet i Borås
Den lilla trefliga S:t Johanneskgrkan i Jönköping tillhör Metodist Episkopalförsamlingen i samma stad. Den uppfördes 1877 för en kostnad af omkring 32,000 kronor och kallades till en början endast Metodistkapellet men för något år sedan fick den sitt namn ändradt till S:t Johanneskyrkan. Den har ett mycket fint och passande läge nära intill den stora Sofiakyrkan, bredvid hvilken den tar sig ut som ett litet årsgammalt barn, jämfördt med den stora modern.
Dess predikant är för närvarande den för sin stora vältalighet kände pastor N. Lindström.
Betelkapellet i Borås tillhör därvarande baptistförsamling, som stiftades 1884. Huset, som är uppfördt af trä, har ett godt läge i stadsdelen Lugnet. Det uppfördes år 1900 och kostade då 43,000. I en större åttakantig sal finnas 500 sittplatser och i en mindre 100. De lägenheter, som äro inredda i bottenvåningen, gifva i hyra ungefär lika mycket, som behöfves för att ränta den skuld, som ännu hvilar på kapellet. Dess predikant är herr A. W. Westling. Till sist vilja vi här uttrycka den innerliga önskan, att Herren Gud må allt fort välsigna det ord om honom, som förkunnas på dessa rum. Må det alltid ljuda klart och rent till hans namns ära och människors frälsning.
Wilh. Sjöholm.
Trogna eller otrogna mamons förvaltare.
Hvarje Jesu liknelse är lik ett stycke rent guld, hvilket förblir oföränderligt och behåller sitt värde, i hvilkens händer det än kommer och i hvilket ämne det än innefattas. Ett sådant guldstycke är äfven liknelsen om den otrogne förvaltaren ur Luk. 16 kap. Och hon är dyrbar framför andra liknelser i det afseendet, att hon berör ett för de troende och synnerligen för den närvarande tiden viktigt ämne, nämligen ett rätt förhållande till de jordiska tingen.
Få af Jesu liknelser hafva gifvit anledning till så många funderingar och varit utsatta för så många olika tolkningar som denna. Ur dessa måste den enkla meningen letas fram, såsom man vid våra äldre kyrkors restaurerande letar fram en ursprunglig målning under nyare påmålnin-gar. Denna ursprungliga målning, Jesu egen mening med liknelsen, finnes där nog. Må det blott gifvas oss ett enfaldigt öga att se den med. Ja, gif oss det, käre Herre Jesus, du som själf oss till lärdom framställt denna, vid
första påseendet, dunkla liknelse.
* *
«
Med den rike mannen eller husbonden, som hade en förvaltare, plägar man vanligen förstå Gud, i hvilkens tjänst vi människor stå såsom förvaltare. Och sant är ju, att vi hafva vårt jordiska goda af Gud och i den meningen äro hans förvaltare. Att det dock icke är Gud, som menas med den rike mannen eller husbonden, inses vid min-
sta eftertanke. Ty Kristus framställer ju förvaltaren såsom otrogen mot sin husbonde och på samma gång framställer han honom såsom ett mönster för lärjungarne, det de borde följa: »Gören eder äfven I vänner af den orättfärdige mamon» o. s. v. Kristus skulle sålunda hafva tillrådt ocli uppmanat sina lärjungar att vara otrogna emot Gud; hvilket är orimligt. Därför hafva andra, såsom Olshausen m. 11., med husbonden, som hade en förvaltare, förstått djäfvulen, denna världens furste, i hvilkens tjänst vi skulle stå i det afseendet, att vi hafva ting i världen att förvalta. Denna mening är rimligare än den förra i så måtto, att Jesus då med skäl kunde tillråda lärjungarne att blifva sin husbonde otrogna vid förvaltandet. Men från en annan synpunkt är denna uppfattning lika omöjlig som den förra. Ty då skulle Kristus hafva lärt, att djäfvulen är rättmätig ägare till det jordiska goda; en lära, som är ytterst orimlig och Kristus ovärdig.
Sålunda kan Kristus med husbonden, som hade en förvaltare, hvarken mena Gud eller djäfvulen.
Men hvem menar han då?
Tydligen ingen annan än mamon eller själfva rikedomen. Detta blir så mycket naturligare, som mamon hos de gamla städse tänktes som en person eller gud, enligt österländska folkens tro, som sågo en gud eller afgud bakom nästan allting på jorden, framför allt bakom de jordiska skatterna med sin oerhörda betydelse för hvarje människa. Jesus talar då här, såsom ofta annars, enligt den gängse uppfattningen för att blifva förstådd. I denne
Källa: Project Runeberg ·
