Julfrid: 1903

* G * * JULFRID *

örlogsskepp, å hvilket han då förde befäl, anlöpte Visby. Då hade han ännu icke kommit till frid med Gud, men läste enligt ett till drottningen gifvet löfte dagligen i sin bibel, äfven om han ej förrän midt på natten fick en stilla stund därtill. Prinsessan Eugenie, som aldrig försummade att vittna om Herren för sin omgifning, anordnade också den aftonen en bibelstund, ledd af hofpredikanten B. Wadström, som berättar, att han då fann prins Bernadottes tillstånd bäst beskrifvet i Mark. 12: 34. Säkert höjdes många bönesuckar den aftonen för den unge prinsens frälsning. Men hvilken af dessa bedjande kunde då tänka sig huru deras böner skulle blifva besvarade!

Såsom ett bevis på att Gud hör bön och på hvad han kan uträtta, då han får taga sin bostad i ett människohjärta, må här anföras några karaktärsbilder af Fridhems nuvarande innehafvare.

Vår bild framställer prins Bernadotte och hans familj å denna deras vackra sommarbostad. Den är en bild af idyllisk familjelycka, och visar på ett mycket typiskt sätt huru prinsen och prinsessan Bernadotte helst älska att framträda, utan prål, enkelt och okonstladt. Den som icke känner dem skulle säga, att taflan kan föreställa hvilken lycklig familjegrupp som helst. Och har jag uppfattat dem rätt, så är detta det höga parets största ärelystnad, att kunna vara ett exempel på hurudan en lycklig kristen familj bör vara. I sanning, 0111 våra kristna familjer toge sin heliga uppgift med sådant allvar som dessa göra, då skulle Guds verk i vårt land hafva större framgång än det har.

Det är allmänt bekant med hvilket nit och allvar prins Bernadotte deltager uti flera slag af kristlig verksamhet. Knappast lika allmänt torde det dock vara kändt hvilken utmärkt hjälp han härutinnan liar i sin begåfvade och varmhjärtade maka. Utan tvekan och öfverdrift kan man med fullt skäl säga om henne, att hon är värdig en sådan man som prins Bernadotte. Man behöfver ej länge vara i hennes umgänge förr än man blir intagen af den värme och hänförelse, det vakna intresse och det gripande allvar, hvarmed hon för samtalet in på Guds rikes angelägenheter och det andliga lifvets djupaste förhållanden. Lyckliga de barn, som få växa upp under det goda föredömet och det helgade inflytandet af föräldrar, så fyllda och ledda af Guds helige Ande.

De områden af den religiösa verksamheten, som mest intressera prinsparet Bernadotte, äro kristliga föreningarna för unga män och unga kvinnor, kvinnliga missionsarbetare (K. M. A.) samt missionen bland mongolerna, och i all synnerhet missionen bland fjällfolket. Börande är det ock att se huru de sistnämnda på sitt enkla, rättframa sätt bevisa dem sin kärlek och tacksamhet, då de äro i tillfälle därtill såsom ibland vid de s. k. lappmessorna på nyåret. En genomgripande och vidtomfattande väckelse har äfven genom deras mission uppstått bland fjällens förut i synd, okunnighet och nöd kringflyttande befolkning.

Såsom ordförande i förbundet mellan Sveriges K. F. U. M. har prins Bernadotte gjort den kristliga ungdomsrörelsen i vårt land mycket stora tjänster. Genom sitt helgade, helhjärtade och frisinnade inflytande hur han högst

väsentligt bidragit till att hålla K. F. U. M.-rörelsen i rätt riktning, och under det senaste året, då d:r Karl Fries på grund af sjukdom varit helt undantagen från arbetet, har prins Bernadotte nedlagt ett ytterst plikttroget och godt arbete i Stockholmsföreningen såväl som i hela förbundet. Icke minst har hans goda inflytande gjort sig gällande vid de stora konferenserna för K. F. U. M., då han tjänat som ordförande. En stor uppmuntran för honom måste det hafva varit, att se hvilken rik välsignelse genom dessa konferenser tillförts båda brödrafolken.

Prinsessan Bernadotte, som för öfrigt med lifligaste intresse deltagit äfven i förutnämnda konferenser, har å sin sida såsom verksam styrelseledamot i K. F. U. K. och K. M. A. gjort mycket godt.

Och då det gällt den direkt evangeliska verksamheten hafva de båda troget hjälpts åt, begagnande hvarje tillfälle att vinna själar för Jesus, icke aktande ansträngning, försakelse eller smälek.

Ett arbete, hvars välsignelserika frukter äro oberäkneliga, har Gud lagt i dessa hans trogna tjänares händer genom de numera öfverallt i vårt land kända Södertelje-konferenserna, hållna i likhet med de i hela den evangeliska kristenheten bekanta Keswickkonferenserna. Under en följd af år har där några dagar samlats en skara kristna från olika delar af landet, tillhörande olika samfund, präster, predikanter och troende af alla samhällsställningar, alla eniga uti att under stillhet, bön och ordets betraktande söka få mer och mer utaf »fullheten af evangelii välsignelse». Många af Englands anderikaste män såsom Moore, Hamilton, Inwood, F. B. Meyer och Evan Hopkins hafva kallats till dessa möten och äfven genom prinsens bemedling satts i tillfälle att tjäna med sina gåfvor på några andra ställen i vårt land såsom i Örebro, Malmö och Jönköping. Deras föredrag hafva genom K. M. A. och genom tidningar samt genom deltagarnes återgifvande spridts i vida kretsar. En god skörd har redan börjat växa upp häraf och mera hafva vi att vänta, ty »den som sår i Anden skall ock skörda af Anden».

Den tycka, hvilken prinsen och prinsessan Bernadotte åtnjuta under en trogen vandring i Jesu efterföljd, förökas sålunda icke obetydligt af det medvetandet, att de, själfva välsignade af Gud, få vara till välsignelse för andra, och af den oskrymtade kärlek, hvarmed de från alla håll mötas.

Dock är det klart att personer i deras ställning med så bestämda kristliga åsikter och så frimodigt framträdande skola vara utsatta för åtskilligt missförstånd, ja till och med för hån och bitterhet. Liksom andra hafva de ock sina fel, svagheter och frestelser och behöfva därföre våra trogna förböner såväl som de äro värda att vi, såsom Guds ord säger, tacka Gud alltid för dem.

Såsom en slutsumma af det sagda ville jag tillägga, att man i den lyckliga furstefamiljen å Fridhem kan se uppfyllelsen af Herrens ord:

»Jag är kommen på det att de må hafva lif och öfver-nog», samt »den som tror på mig af hans lif skola, såsom skriften säger, flyta strömmar af lefvande vatten. Men detta sade lian om Anden, hvilka de som trodde på honom skulle undfå». Efr. Sbm.