Tillbaka Read Runeberg

Julfrid: 1903

Originalsida 5
Originalsida 5
Originalsida 4
Originalsida 5
4–5

Sida 5

* JULFRID *

ren Kristus, lida, kämpa, blöda, dö, segra, uppstå ur sin graf och intaga som segerlön plats bredvid sin fader på hans konungatron.

Sedan Paulus omtalat i Efes. 2: 13—16 Kristi verk på vägen till tronen, tillägger han: »Och han, Kristus, har kommit och förkunnat evangelium om frid för eder, som voro fjärran, och för dem, som voro nära». (Efes. 2: 14.) »Näpsten lades uppå honom, att vi skulle hafva frid.» (Es. 53: 5.)

Se, här får äfven du vara med och höra dig till lif och frid. Fridlöshetens grund och orsak är synden. Bekänn inför Herren din synd och hör: »Jag, jag vill utplåna dina öfverträdelsen för min egen skull och vill icke komma ihåg dina synder.» (Es. 43: 25.) »Hören, hören mig! då skolen I äta det godt är, och eder själ skall rikligen förnöjas.» (Es. 55: 2.) »Jag är lifvets bröd. Den som kommer till mig, han skall icke hungra och den som tror på mig, hàn skall aldrig törsta.» (Joh. 6: 35.)

Här har du julkost och julfrid, som räcker alla dagar. Fridsfursten, Herren Jesus, har dukat bordet, vid hvilket du får intaga plats och sitta kvar där, icke endast som åskådare, af hvad där är och försiggår, utan som deltagare i måltiden och glädjen. Där tillförsäkrar han ock de sina frid: »Frid efterlämnar jag åt eder, min frid gifver jag eder; icke gifver jag eder såsom världen gifver. Edert hjärta vare icke oroligt ej heller försagdt.» (Joh. 14: 27.) »Och rättfärdighetens frukt varder frid, och rättfärdighetens lön varder evig frid och trygghet, och mitt folk får bo på fridens mark, i trygga boningar och i lugna hyddor.» (Es. 32: 17, 18.) »Och Guds frid, som öfvergår allt förstånd, skall bevara edra hjärtan och edra tankar i Kristus Jesus.» (Filip. 4: 7.)

I fridsfurstens sällskap och under njutandet af de förmåner, som han vunnit och af nåd skänker dig, är hans väg till tronen din väg. Någon annan väg gifves icke. Ty utan död ingen uppståndelse och intet lif, utan kors och lidande ingen härlighetens krona och utan seger ingen plats hos honom på hans tron. »Den som öfvervinner, honom skall jag gifva att sitta med mig på min tron, såsom ock jag har öfvervunnit och sitter med min fader på hans tron. (Uppb. 3: 21.) »Hur blir oss då, när Gud oss ändtligt låter gå hem till evighetens fröjd och frid, när vi från främlingslandet vända åter och genomkämpad är den sista strid? Då, när vår fot från sista stoftet renas, den sista tåren torkas af, och vi få hälsas, skåda och förenas med allt, som oss i hoppet styrka gaf.»

»Hur blir oss då? Hvad intet öga skådat, ej öra hört, ej mänskosinne rönt skall Gud

* 5 *

oss gifva — så han själf oss bådat, då vi få ingå i ett land så skönt. Välan, framåt! på branta stigen ila! Hur svår den är, det lönar sig ändå att skynda dit och slutligt finna hvila, där Herren mer beskär än vi förstå.» Dina ögon skola då se konungen i hans härlighet, och lik honom skall du vara. Håll bara ut till resans slut! G—f.

PRINS BERNADOTTE MED FAMILJ o o o o o PÅ ERIDHEM. o o o o

Gotland är en del af vårt land, som mer än de flesta drager intresset till sig. Geologen har i dess egendomliga bergsformationer ett rikt studiefält, botanisten och zoologen likaså i dess flora och fauna. Ännu mäktigare lockas fornforskaren af dess storartade lämningar från en svunnen storhetstid. Och turisten fängslas af de många egendomligheterna å ön samt af dess delvis härliga natur.

För de kristna i vårt land har ön ett särskildt intresse därför att prinsessan Eugenie och efter henne prins Bernadotte haft sitt sommarhem där å det täcka Fridhem, ej långt från Visby. På sluttningen af stranden mot sundet, omhägnadt af en doftande granskog och med en förtjusande utsikt öfver viken med den i hafvet tvärstupande Högklint ligger Fridhem, görande både i fråga om dess natur och med hänsyn till det lyckliga lif, dess innevånare föra, i alla afseenden skäl för sitt namn.

Hit älskade den gudfruktiga prinsessan Eugenie att draga sig undan hoflifvets oro; här var det hennes glädje att, omgifven af en liten krets liktänkande, varmhjärtade kristna, enligt Mästarens ord låta sitt ljus lysa för människorna. Här uttänkte och igångsatte hon i samråd med dem dessa kristliga kärleksverk, som ännu utgöra de bästa minnesvårdar öfver denna ädla kristinna. Och här fylles nu hennes plats enligt hennes önskan af hennes höge broders son och dennes familj på ett sätt, som säkert skulle komma henne att känna en liflig glädje, om hon uti sitt hem i Guds paradis kan få någon kännedom härom. Detta är ett bevis på att Gud är mäktig att gifva de sina »mera än de begära eller tänka».

År 1880 besökte prins Bernadotte helt kort prinsessan Eugenie å Fridhem under det att ett

/

Källa: Project Runeberg ·