Sida 421
fIgBLK med SEGER8TSNEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET. 179
Här bör påpekas, att alla dessa anförda fåglar, undantagandes den sist omt€LLade, hvars sten uppgifves vara brokig, alltid sägas ega en röd sten. Vi torde nämligen däraf kunna draga den slutsatsen, att segerstenen egentligen och ursprungligen bär denna j^g.
Det bör ej ffervåna, om segerstenen vidare ansetts finnas i den fågels besittning, som i den historiska tidens myter framför andra tiUägges Zevs-Jupiter. Redan klassiska skriftställare i början af vår tidräkning såsom Plutarkos, Dioskorides, Plinius m. fl. veta att förmäla om ömstenen, och medeltida och senare författare följa dem i spåren. Denna sten, hvilken möter inom skotsk och isländsk folktro, anses kunna påträffas i örnens näste, dit fågeln bringar honom för att befordra äggens kläckning och afhålla ormar. Stenen tros främja och gagna vid barnsbörd. På Island kallas den lausnarstein och synes där utgöras af i land dri&a frön af någon tropisk baljväxt. ^
Egendomligt nog möter en fågel såsom innehafvare af segerstenen äfven inom den judiska sägnens område. En rabbinsk saga förmäler nämligen, att Salomo förskaffade sig den bärg splittrande och klyfvande understenen schamir på det sättet, att han lät uppsöka en tjäders (eller orres?) näste och tillsluta detta med ofergad kristall. Då den återkomne tjäderhanen nu icke förmådde komma till sina ungar, flög han bort och hemtade stenen schamir, hvilken han satte mot kristallen för att sönderspränga denna. Men med det samma upphofvo Salomos sändebud ett skri, så att fågeln i förskräckelsen släpte kraftstenen, hvilken de oförtöfvadt bemäktigade sig. * Man märke, att så väl tjäder- som orrtuppen — hvilkendera nu af ses är svårt att afgöra; man vore mer benägen att på grund af hans svarta färg och klufna stjärt tänka på den senare — utmärkas genom sina högröda ögonbryn, till hvilka således den för segerfågelns hufvud utmärkande röda färgen i detta fall fått inskränka sig. Sagan är, såsom ses, för öfrigt i hufvudsak fullkomligt lik dem, som förtäljas om den svarta hackspetten.
* G. P. Black: anf. npps. sid. 505—506.
• J. Gbhim: anf. arb. sid. 925.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·
