Sida 427
fIqELN med 8E0ERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSXMNET. 185
egendomliga geden att sätta sig i toppen af upptill förtorkade träd oclx med näbben hamra eller trumma mot dessa för att sålunda locka honan. Han bultar härvid, säger Brehm, »så iMgt med näbben mot trädet, att det låter som ett oafbrutet »errr», och den snabba rörelsen af hans röda hufvud kommer det att nästan se ut, som då man hastigt för ett glödande kol fram och åter». I en eller annan ort i Småland kallas fågeln med anledning af detta sitt egendomliga sätt att förebåda en blidare väderlek för blidten,^ Något senare, men ännu inom den gamla Torsmånadens förlopp, begynner arbetet på boet, hvilket såsom bekant lägges i en djup öppning, som fågeln själf urhålkar i en trädstam. Härvid kan han enligt nyss anförde naturforskare uthacka spåner af ända till 15 centimeters längd och 3 centimeters bredd, något som genast bör vara egnadt att väcka beundran hos människor på en mindre utvecklad ståndpunkt. För vårt ämne särskildt viktigt är, att hackspetten, äfven när han ej har ungar, stadigt återvänder till det träd, i hvars stam han valt sin boning, för att däruti tillbringa natten. Behöfver jag påpeka, att de heliga lundema, dessa de ariska folkens älsta tempel, med sina af människohand aldrig rörda, mossbelupna träd, där misteln dolde sig i de åldriga trädkronorna, böra hafva varit för hackspettar högst lockande hemvist? I denna naturhistoriska karakteristik må, enär vi i det följande skola beröra en härtill svarande myt, också nämnas, att särskildt grönspetten, men väl äfven svartspetten, plägar angripa bisamhällen, hvadan han en gång torde varit människorna en vägvisare vid uppsökande af vildhonung i urskogarna. Det är, såsom jag menar, dessa för naturmftnniskan vida mer än för oss välbekanta drag hos fågeln, som förskaffat honom hans gudomliga rang. Han blef en uppenbarelse af den naturvärmens gudom, hvilken enligt ett, såsom det synes, uråldrigt och vida kring världen spridt uppfattnings- och framställningssätt stångar, rister eller hackar hål på den frusna jordens skal eller världsträdets stam. Så födes t. ex. enligt myterna om Tammnz- Adonis den i det stora trädet vid jordens medelpunkt dolda växtlighets- och lifsguden till världen därigenom att en vildgalt * Keddeladt af hoflntendenten dr J. Böttigeb.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·
