Sida 444
202 FÅGELN MED SEGERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄHNET.
resa, när de ej färdas pä den svartbrända ugnsrakan, antaga skatham. Enligt Ovidius'^ tydligen från grekisk källa hemtade uppgift är skatan niofaldigt född af sin moder Euippe och dotter till den rike Pieros, i hvilken man torde ha rätt att se en sent inom den klassiska forntidsliteraturen framträdande fruktsamhetsgad.* Skatan spelar enligt Ovidius' framställning gent emot de nio maserna ungefär samma rol som den frygiske skogsguden Marsyas gent emot Apollo. Sålunda blef ock skatans kult en karrikatyr af den urgamla hackspettkulten, likasom den under medeltiden uppdykande djäfvulskulten blef en vrångbild af den urgamla lifsgudens religion. Det skulle må hända anses såsom en alt för stor brist i denna uppsats, om jag icke också yttrade några ord om den fågel, som hos många af Orientens folk motsvarade pelikanen (hackspetten) hos Europas, och som dess utom inom den kristna symboliken vunnit ett kanske till och med större anseende än pelikanen. Den fågel jag åsyftar är sagofågeln Fönix. Sägnen om honom, huru han förbränner sig själf för att uppstå ur sin egen aska, torde jag få betrakta såsom så allmänt känd, att jag ej här för den samma behöfver vidare redogöra. Denna från Orienten inkomna mytiska saga, hvilken under kejsartiden blef mycket populär inom det romerska riket, upptogs af de kristna såsom en sinnebildlig profetia om Kristus, hvilken ock »hade makt att låta sitt lif och att återtaga det». Redan Clemens Romanus (död omkring år 103) använder i sitt första bref ' utförligt denna liknelse och visar sig därvid ega indirekt kännedom om Herodotos' framställning.* Senare skref kyrkofadern Lactantius (död omkring år 330) ett poem De Phoenice, i hvilket en hälft kristen, hälft hednisk mysticism träder i dagen. ^ Se vi nu på den af Herodotos gjorda skildringen, hvilken nog mer eller
* Metamorphoseon T, 302 o. f.
* Jfr HoMEROs: Odysseia JX, 135.
3 Kap. 12, v. 1—9. Se Det Apokryfiska Nya Testamentet Stockholm ISTiÖ. Sid. 70.
* Herodotos II, kap. 73.
» Lactantius: Opera II, 214—219, enligt E. P. Evans anf. arb. sid. 68-69. — Den kristne skalden Aurelius Prddentius författade ej långt därefter »in kristligt mystiska hymn till tuppen: Hymnus ad Galli cantum.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·
