Sida 449
fAgBLN med SEQERSTENEN, sprängörten och LIFSÄMNET. 207
stenålder, dyrkan af en fågel, företrädesvis hackspetten, såsom en frigjord, förkroppsligad uppenbarelse af det heliga trädets ande; och samma värdighet af eld- och lifskraftbringare, af människomas anfader, af siare och vis, som man förut tillskrifvit det sekelgamla, heliga trädet, tillade man nu dettas fågel.
Men den enskilde trädguden blef småningom en gud för alla träd, en skogsgud, och skogsguden blef senare en gud för all växtlighet, ja alt lif, en gud, från hvilken all lifskraft utflödade och till hvilken den vände åter. När man så genom fortgående iakttagelse och spekulation omsider vunnit insikt om, att äfven träd och växter genom sina rötter hemta sin lifs- och näringskraft från utom dem liggande håll, förlade man lifsgudens egentliga hemvist till jordens innandöme. Den gamle träd- och skogsguden blef en underjordens gudom, en herskare öfver den där nere förborgade lifskäUan, den där dolda elden och lifsvärmen, hvarmed hans innersta väsen egentligen var sammanfallande. Han offrade sig själf ät sig själf, och han uppväckte sig själf med sig själf. Hackspetten blef denne värmeguds representant, dennes sändebud till människornas värld, dit han från den eviga eldens, det eviga lifvets och den eviga sommarens område bragte det våren tändande glödet, den vederkvickande lifsdrycken, den växtlighets- och lifsandama frigörande krafttelningen, hvilken i en senare mytbildning blef det alt öfvervinnande segersvärd, hvarom ännu Saxo vet att förtälja, att det befunnit sig i skogsjätten Mimings, det är underjordsguden Mimirs, våld.^ Hackspetten egde detta omotståndliga redskap eller vapen. Han egde den yxa eller mäjsel, det troUspö, hvarmed lifsträdets och underjordens omhölje kunde öppnas; han innehade det eggverktyg, hvarmed lifstelningen kunde afskäras. Det förra redskapet hade han på ett eller annat sätt fått af allfadem själf, det senare, hvilket egentligen torde tillhöra en jämförelsevis yngre, under orientaliskt inflytande uppkommen mytbildning, erhöll han af allmodem. Såsom sommarbringande fågel blef hackspetten icke allenast en representant för allguden i underjorden, den grekiske
* Saxo GrammatictiS Danmarks Krenike, fordansket ved N. F. S. Grundtvig, D. 1. Kjebenhavn 1818. S. 140, 141.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·
