Sida 450
208 FÅGELN MED SEGEBSTENEN, SPRÅNGÖRTEN OCH LIFSÅHNET.
Zevs Ktonios, utan ock af allguden såsom frälsare från nöd och lidande, den grekiske Zevs Sotér. Ända till detta mytiska utvecklingsstadium synes han hafva hunnit redan vid en så aflägsen tid, att de asiatiska ariema då ännu icke hunnit skilja sig från de europeiska. — Och dock möter han, såsom jag sökt visa, än i dag med denna aflägsna tids prägel i den nordiske bondens hem!
Ännu hade dock mänskligheten ett viktigt religionsstadium att genomgå, innan hon var mogen att höja sig från sin ursprungligen i mycket materialistiska världsuppfattning till den andliga åskådning, som det var kristendomen förbehållet att utdana och inplanta hos människorna. TJnderj ordsguden måste först vika för en himmelsgud, värmeguden för en Ijusgiid. Från den dikteiska grottan uppsteg allfadern till Olympos' skyiga spets. Samtidigt upplågade den redan förut genom århundraden alt mer framträdande tvedräkten mellan himmelsherskaren och hans gamle alter ego, mellan gudar och titaner, äser och jättar, Ormusd och Ahriman. Men höjdens gud gick segrande ur striden. Då måste den oansenliga svarta skogsfågeln fly bort till vildmarkerna för höjdgudens fågel, den nye konungen i fåglarnas rike, örnen. Endast dvärgen bland fåglar, den lille guUhufvade kungsfågeln, han som nedträngt i jorden djupare än någon bland sina likar, förmådde genom att listigt sätta sig på den uppflygande örnens rygg stiga segrande äfven mot solen. Men ej under hans, utan under örnens tecken blef det dock som Roms legioner senare eröfrade världen, och ännu sväfvar detta maktens emblem öfver de stora världsrikenas härar. I de kristna templens arkitektur möter oss emellertid än i dag stundom den gamla bortglömda lifsgudens fågel, men han är där ej längre en sinnebild af det fysiska lifvets eller ens siarskapets och den djupa visdomens gudom utan af den sig själf uppoffrande kärlekens gud.
EDVARD HAMMARSTEDT.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·
