Sida 109
Minnen från Medeltiden
”Menar du jag skal skona din ära, Alt fyr dina många tårar”. 109 Han tog henne uti sin famn, Han hafdi swa ondan wilja, Hon ropa til Gud Fader och then Helige And Han wille henne från honom skilja, Hastelik uppkom swa blåsande währ Och skutan hon brakas all sunder, Den lange Bernhards syndhige siähl Til hälfwetis hamna den stunden. Swa underlika Stoltz Elisif allena kom til land, Deth war alt wid Gottlandsöö, Hon tacka swa ydmykelika Gud och Helige And, Som frälste henne af den nöö. En Fiskare som stod och laga sin noth Han bar henne i sin öka, Och förde henne ti! Wissby Kloster fort, Att henne torka och sköta, Biskop Nils i Linköping war der hos Han blef swa swåra förskräckt, Bedröfwad han såg den fagra Bos, I den helighe Klösterdräckt, Fyr honom hon talar all sin nöd, Och all sin olycka klagar, Hon hade hellre welat warit döö, Än haft swa orolika dagar, Biskop Nils hon swa kärlika bad, Han wille henne til Bisbergha föra, Ty der wil jag med Gudz heligha nad, Mitt löffte til fullo göra; Til Klösteret som hon hade begärt Han da henne warlika förde,
Källa: Project Runeberg ·
