Sida 140
Prismacirkel ...
antagandet af den nya riksdagsordningen 1866 ändrades K. F. § 114 så, att deri bestämdes, att »de forna riksståndens privilegier, förmåner, rättigheter och friheter skola, der de ej egt oskiljaktigt sammanhang med den stånden förut tillkommande representationsrätt och således med denna upphört, fortfarande gälla». Vidare bestämdes, att ändring eller upphäfvande af dem ej skall kunna ske utan genom konungens och riksdagens sammanstämmande beslut och med bifall af ridderskapet och adeln, om frågan rör denna korporation, eller af allmänt kyrkomöte, om frågan rör presterskapets privilegier. Såsom grundsats i den svenska lagstiftningen gäller således, att privilegier kunna, derest de icke tillhöra adeln eller presteståndet, genom konungs och riksdags beslut fritt ändras och upphäfvas. Ehuru ingenting stadgas om skyldighet till ersättning för den skada, som uppstår genom borttagande af ett privilegium, böra dock privilegier, som beröra privata rättigheter, t. ex. stads rätt till stadsjord eller tolag, bergverks till skogar, ej kunna af maktfullkomlighet borttagas. Ofta utgöra privilegierna förutsättningar för fullgörande af vissa skyldigheter mot det allmänna, hvadan de af privilegierna betingade förpligtelser böra upphäfvas, derest icke ersättning för förlusten beredes. Konungen åligger att i sådana fall bevaka den privilegierades rätt. Den privilegierade sjelf har ej rätt att i afgörandet deltaga, derest ej uttryckligen är bestämdt, att en honom åliggande förpligtelse betingas af privilegiets åtnjutande. Med hänsyn till dessa förhållanden plägar vid lags stiftande undersökas huruvida något privilegium beröres af den i fråga satta lagstiftningsåtgärden eller huruvida denna i sig involverar en privilegiefråga, och plägar denna fråga särskildt utredas och göras till föremål för lagbestämmelse. Med hänsyn till de förändringar, som lagstiftningen i samband med samhällsutvecklingen undergått, hafva äfven privilegierna undergått ändring. Mycket af hvad som förr varit privilegium har gjorts till lag för alla. Hvad som tillhört ett visst stånd, t. ex. rätt till frälsejord och de förmåner, som i ridd. och adelns privilegier äro förbundna med innehafvande af sådan jord, har upphört att gälla såsom ståndsprivilegium och blifvit utsträckt till en viss kategori af medborgerlig verksamhet eller medborgerlig rätt. H. L. R.
Privilegierad, som åtnjuter ett eller flere privilegier (se d. o.), utrustad med företrädesrättigheter, fritagen från samhällsbördor.
Privy council [-vi ka'unsil], Eng., »Hemliga rådet», är Englands officiella statsråd. Dess anor gå tillbaka till den normandiska eröfringen (1066). De store vasallerna, hof- och statsfunktionärerna ordnade sig småningom (under Edvard I) till en ständig rådkammare, Kings council, der äfvenledes konungs dom dömdes och förvaltningens skilda trådar sammanlöpte. Under Richard II (l377--99) bestämdes dess medlemmars antal till omkr. 15, och under Henrik VI:s minderårighet (1422--42) uppkom namnet Privy council. Med Tudorernas tronbestigning blef Privy couricil härden för styrelsen. men saknade sjelfständighet och var endast ett verktyg för konungen. Parlamentets opposition var derför riktad lika mycket emot det servila rådet som emot konungen sjelf; och revolutionen på 1600-talet krossade rådets domsrätt (den ryktbara Stjernkammaren och Höga kommissionen voro utskott ur Council). Stuartarna började regera med mindre utskott af »Hemliga rådet», och sedan Vilhelm III (1689--1702) utbildade sig efter hand ur Privy council The cabinet, som nu är Englands verkliga, ehuru ej officielt erkända statsråd. Fastän skilnaden emellan cabinet och council var afgjord redan på Georg III:s tid, fortfar Privy council ännu i dag att existera och kallas regeringens säte. Det är en talrik samling (172 medl. i Jan. 1888) af prinsar, ärkebiskopar, ministrar och f. d. ministrar m. fl. Medlemmarna (counciilors) inkallas af suveränen och sitta qvar under hans lifstid och 1/2 år derefter. Rådet (några få medlemmar af de många) sammanträder ungefär en gång i månaden på kallelse af Lord president of the Privy council, hvilken alltid är medlem af kabinettet. Då rådets plenum senast var samladt (1839), närvoro 83 personer. Vid sammankomsterna presiderar suveränen sjelf. Formelt har »Hemliga rådet» ännu qvar sin egenskap af rådgifvande, dömande och förvaltande myndighet, men i förstnämnda afseende har det blott att sanktionera kabinettets beslut och dermed förvandla dem till orders in council. Såsom Judicial committee of the Privy council mottager det ännu vad från kyrko-, amiralitets- och kolonialdomstolarna, men dess domsrätt har för öfrigt gått förlorad. Äfven dess administrerande makt -- utöfvad i komitéer, främst det nu sjelfständiga handelsdepartementet och undervisningskomitén -- har trädt i skuggan. Kj.
Privy seal [-vi sil], Eng., »Hemliga sigillet», utgör i England sedan den senare medeltiden intyget på kungliga orders legalitet, och på grund af detta intyg har lordkansleren att, der så erfordras, bifoga det stora sigillet (great seal). Hemliga sigillet är anförtrodt åt Lord privy seal, en hög ämbetsman, kabinettsminister utan portfölj. Hans uppgift inskränker sig till att en eller två gånger i veckan trycka Hemliga sigillet på ett antal förordningar. Hans lön är 2,000 pd st. (omkr. 36,000 kr.). Kj.
Pro, Lat., för, i stället för.
Proa, pro, prahu (Malaj. prau), namn på ett slags kanoter, som nyttjas af innevånarna å öarna i Indiska arkipelagen och norra Stilla hafvet. Den mest förekommande proan har för och akter lika, saknar roder och styres med en pagaj, till följd hvaraf den vid kryssning ej behöfver »vända genom vind». Lovartssidan är afrundad, försedd med utriggare i form af spjelverk. Dettas yttre ände hvilar på en solid kanot, som flyter i vattnet och motverkar krängningen. Läsidan är deremot lodrät för att hindra afdrift. Tvärs öfver kanoten ligger ett slags brygga, på hvilken bytesvaror och besättning hafva sina platser. Taklingen utgöres af en mast, på hvilken föres ett trekantigt segel af bastmattor. Dessa farkoster
Källa: Project Runeberg · ·
