Sida 144
Probat ...
brottmål. -- Processa, vara invecklad i rättegång, föra rättegång. 2. L. A.
Procession (af Lat. processio, framskridande), högtidligt tåg, festtåg; begrafningståg, likfärd.
Processus vermiformis, anat., ett hos menniskan samt hos en del högre djur och vombaterna (Phascolomys) förekommande bihang (divertikel) till blindtarmen. Hos menniskan är detta bihang af en gåspennas tjocklek, 5--10 cm. långt och hänger med afrundad spets ned öfver bäckenkanten. Strukturen af dess slemhinna är lik groftarmens. Dess betydelse är okänd, men det är sätet för ganska vådliga sjukdomar. G. v. D.
Proch, Heinrich, österrikisk sångkomponist, f. 1809, blef 1837 kapellmästare vid Josephstädter-teatern och 1840 vid hofoperan i Wien. Han pensionerades 1870 och dog 1878. P. ansågs för en skicklig operadirigent. Bland hans sånger hade i synnerhet Von der Alpe tönt das horn (»Alphornet») en tid stor spridning, men den har delat de öfrigas öde att föråldras, liksom så många andra alster af den sentimentala senromantiken.
Procházka [prachaska]. 1. Frantisek P. (som munk Faustinus), f. 1749, tillhör den äldre generationen af tsjechiska patrioter. Han utgaf 1778--80 en af honom och Durich reviderad upplaga af den tsjechiska bibeln, ett arbete, som af Dobrovsky betecknades som klassiskt, och af Nya testamentet lemnade han 1786 en ny tsjechisk öfversättning från grundspråket. P. utgaf dessutom en mängd äldre tsjechiska skrifter. 1807 blef han universitetsbibliotekarie i Prag. Död 1809. -- 2. Georg P., österrikisk läkare, f. i Mähren 1749, var 1778--91 anatomie professor i Prag och derefter till 1819 professor i anatomi, fysiologi och oftalmologi i Wien, der han dog 1820. P. var en framstående ögonläkare och uppgifves hafva utfört öfver 3,000 starroperationer. Bland hans skrifter må nämnas Disquisitio anatomico-physiologica organismi corporis humani ejusque processus vitalis (1812).
Procida [-tjida], en till italienska prov. Neapel hörande ö i Neapels golf mellan ön Ischia och udden Miseno, är till sin naturbeskaffenhet lik Ischia, men icke så bergig, och mycket bördig, så att hela ön liknar en trädgård. De båda vackra vikarna på södra kusten äro rester af kratrar; en tredje, mindre krater bildar viken Chiajolella på sydvestra änden och en fjerde den närliggande ön Vivara, som skilts från P. genom någon naturrevolution. Ön har en areal af 3,9 qvkm., med 14,247 innev. (1881), hvilka hufvudsakligen idka trädgårdsskötsel, vinodling, fiske och kustfart. Hufvudorten P. ligger på östra änden och har ett slott, nu begagnadt som fängelse, samt ett gammalt kungligt palats, som tillhört bourbonerna, hvilka hade en jagtpark på ön. 1799, 1806--09 samt 1813 hölls ön besatt af engelsmännen.
Procida [-tjida], Giovanni da, italiensk politiker, antages hafva varit född på den ofvan nämnda ön Procida något af åren 1220--25. Han slöt sig helt ung till hohenstaufernas parti (traditionen låter honom vara kejsar Fredrik II:s och sicilianske konungen Manfreds läkare) och var 1260 en af Salernos ledande män, Manfreds vän och hjelpare. Efter Manfreds död, 1266, gick P. i hans besegrares, Karls af Anjou, tjenst. Men hans sympatier för den unge hohenstaufern Konradin, som försökte rycka Sicilien från Karl, drogo herskarens onåd öfver honom. År 1270 blef han förvist och hans egendom konfiskerad. Då konungen återställde godsen åt P:s hustru, till hvilken han lär hafva stått i ett intimt förhållande, svor P. konungen hämd. Länge irrade landsflyktingen omkring utan hem och utan bröd. År 1276 kom han till Peters af Aragonien hof, der han träffade före sig andra hohenstaufenska emigranter. Peter, som eggades af desse att göra sina arfsanspråk på Sicilien gällande, sände P. 1279 till grekiske kejsaren för att underhandla om dennes biträde till planerna mot Karl af Anjou. Under denna diplomatiska resa skall P. hafva besökt Sicilien och genom hemliga bearbetningar underminerat Karls tron. Om hans sammansvärjning saknas alla autentiska dokument. Man vet blott, att han icke var närvarande i Palermo under den s. k. Sicilianska aftonsången, den folkresning, som gjorde slut på Karls herravälde på Sicilien. Men om man alltså måste frånkänna honom äran af denna bragd, står dock alltid qvar, att han förberedt ett företag, som slumpen utan hans medverkan bragte till utförande. Han dog efter 1299. -- Jfr Romey's »Histoire d'Espagne». Kj.
Proclus. Se Proklos.
Procopius. Se Prokop och Prokopios.
Procter, Bryan Waller, engelsk författare, mest känd under psevdonymen Barry Cornwall, f. 1787, började praktisera såsom advokat 1816 och var 1832--61 kommissarie vid förvaltningen af dårhusanstalterna i London. Död 1874. P. ar särskildt framstående såsom visdiktare. I hans lyrik och dramatiska utkast förekomma ständigt angenäma återljud från det elisabetska och det stuartska tidehvarfvets poesi. Han författade bl. a. Dramatic scenes and other poems (1819; ny uppl. 1856), sorgspelet Mirandola (1821), som uppfördes med framgång, English songs (1832, flere uppl., P:s bästa alster) samt Life of Edmund Kean (1835), Essays and tales in prose (1851) och Charles Lamb; a memoir (1866). -- P:s dotter Adelaide Anne P., f. 1825, d. 1864, vann ett namn genom sina intagande dikter Legends and lyrics (2 bd, 1858--60; många uppl.).
Proctitis (af Grek. proktos, anus), med., inflammation af ändtarmen.
Procul a Jove, procul a fulmine, Lat., »fjärran från Jupiter, (är man) fjärran från blixten», i en obemärkt lefnadsställning är man tryggast.
Procumbens, Lat., bot., nedliggande (se d. o.).
Procura. Se Prokura.
Procyon ([alpha] Canis minoris), astron., en stjerna af 1:sta storleken i Lilla hundens stjärnbild, i likhet med Sirius bekant för sin märkvärdiga egenrörelse, hvilken föranledde Bessel att antaga tillvaron af en mörk eller mycket ljussvag, hittills också ej sedd drabant i hennes närhet. K. B.
Procyon. Se Tvättbjörnslägtet.
Källa: Project Runeberg ·