Sida 420
Regent ...
»sinusteoremet»; inom den sferiska löste han för första gången problemet att bestämma en sferisk triangels sidor, då dess tre vinklar äro gifna. Han uträknade äfven nya trigonometriska tabeller, nämligen sinustabeller för hvarje minut under antagande att radien sättes dels = 6,000,000, dels = 10,000,000, hvarigenom decimalräkningen var fullständigt införd, samt en tangenttabell för hvarje grad och en radie = 100,000. De förra tabellerna utgåfvos af Schöner 1541; den senare åter, den första af sitt slag, infördes under namnet Tabula foecunda i »Tabulae directionum profectionumque» (1475). Äfven flere andra delar af den rena matematiken utgjorde föremål för R:s undersökningar. Så sysselsatte han sig med obestämda eqvationer i sammanhang med studier för en tilltänkt öfversättning af Diofantos' arbete och med teorien för stjernpolygoner. Vidare löste han åtskilliga för den tiden ganska svåra algebraiska och geometriska problem, bl. a. det bekanta problemet att af fyra gifna linier konstruera en fyrhörning, som kan inskrifvas i en cirkel. Äfven må omnämnas, att han angaf en metod att approximativt qvadrera cirkeln och vederlade Nicolaus Cusanus' försök till en exakt cirkelqvadratur. -- Äfven för astronomien har R:s verksamhet varit af stor betydelse. Genom de utmärkta astronomiska instrument han hade till sitt förfogande, och af hvilka flere voro af honom uppfunna eller förbättrade, var han i stånd att verkställa observationer med förut okänd noggranhet, hvilka han använde för uträknande af astronomiska tabeller. Bland dessa böra i främsta rummet nämnas hans Ephemerides ab anno 1475 ad annum 1506 (första gången utg. 1474, sedan många gånger omtryckta), de första af sitt slag och sedermera använda såsom mönster för alla följande efemerider. Dessa efemerider innehöllo geografiska koordinater för de vigtigaste orterna, en utförlig kalender, förteckning öfver förmörkelser, tabeller öfver solens, månens och planeternas longituder samt månens latituder. De hafva varit till stort gagn för navigationen och väsentligen underlättat de geografiska upptäcktsresorna vid medeltidens slut genom den noggranhet i ortsbestämningar, som genom dem möjliggjordes. I sammanhang med efemeriderna må omnämnas de kalendrar R. utgaf till allmänt begagnande, och hvilka äfven tjenat till förebilder för de nu brukliga; den första nu kända bland dessa trycktes 1475, både på tyska och latin, med titel Kalendarium novum, och omtrycktes sedermera ett par tiotal gånger med större eller mindre förändringar. R:s kalendrar innehöllo äfven kalendariografiska uppsatser, gnomonik, uppgifter om olika orters polhöjd, tabeller öfver förmörkelser, gällande för flere år. o. s. v. Bland resultaten af R:s praktiskt astronomiska verksamhet intaga äfven hans kometobservationer en framstående plats, så mycket mera, som ingen före R. haft någon klar föreställning om kometernas verkliga natur. R. utförde noggranna iakttagelser särskildt rörande 1472 års komet, bestämde lägena för olika tidpunkter, svansens längd och parallaxen, hvilken han fann uppgå till nära 3°. Hans hithörande skrifter äro De cometae magnitudine, longitudine ac de loco ejus vero (utg. först 1531) och Scripta de torqueto, astrolabio, regula, baculo et observationibus cometarum (utg. 1544). -- Den öfversättning af »Almagest», hvarpå R. länge arbetat, hann han icke afsluta, men resultat af hans studier på detta område äro nedlagda i Epytoma in Almagestum Ptolomaei (1490; ny uppl. 1543), utgörande ett af Peuerbach påbörjadt och af R. afslutadt sammandrag af en latinsk öfversättning från arabiskan, och Problemata astronomica ad Almagestum spectantia (utg. af Schöner 1541). Enligt tidens sed egnade R. sig äfven åt astrologiska arbeten och utgaf till ledning vid dylika beräkningar de ofvan nämnda Tabulae directionum projectionumque (1475), hvilka sedan flere gånger omtrycktes ända in på 1600-talet. Bland hans öfriga skrifter må nämnas Dialogus contra Gerardi Cremonensis . . . deliramenta (1472 eller 1473; många följande upplagor), Tabula magna primi mobilis (1475), De reformatione calendarii (utg. 1484) och Problemata XXIX sapheae (utg. 1534). R:s brefvexling med åtskilliga lärda män utgafs 1786 af Murr i »Memorabilia bibliothecarum publicarum norimbergensium et Universitatis altdorfinae». G. E.
Region (Lat. regio, egentl. riktning, väderstreck), trakt, landsträcka, område; rymd: område på jordytan, öfver hvilket ett bestämdt naturförhållande är rådande. I meteorologien benämner man t. ex. det mellan 30° eller 35° n. br. och de arktiska trakterna belägna området »de föränderliga vindarnas region», i motsats till den söder derom liggande »passadregionen». Allmänt bekant är den efter Wahlenberg brukliga indelningen af de Skandinaviska fjällens sluttningar i regioner efter skogsvegetationen, såsom »tallregionen», »granregionen», »björkregionen» o. s. v. Man talar äfven om »skogsregionen» till skilnad från den skoglösa »fjällregionen» samt om »alpina» och »subalpina» regionerna. R. R.
Regionalmetamorfos, l. tryckmetamorfos, geol. Se Metamorfism.
Regissör [-sjiss-], Fr. régisseur (af régir, styra, förestå), vid teater anställd, sceniskt förfaren person, till hvars åligganden hufvudsakligen höra iscensättningen, bestämmandet af dekorationer, maskineri, kostymer och öfriga reqvisita, meddelandet af upplysningar och råd åt rolinnehafvare samt uppsigten öfver samspelet (»ensemblen») vid repetitioner och representationer. Jfr Regie.
Register (Med. Lat. registrum, Lat. regesta, af regerere, införa, inskrifva). 1. Förteckning, kronologiskt eller alfabetiskt ordnad innehållsförteckning, vare sig efter ämnen (sak- l. realregister) eller namn, ord o. s. v. -- 2. Boktryckaret., noggrann motsvarighet mellan trycket å ömse sidor af ett ark, så att rader och kolumntitlar stå alldeles midt emot hvarandra. Jfr Punkturer. -- 3. Musikt., dels de olika stämmor eller klangfärger i orgeln, som bildas genom olika beskaffade pipgrupper, hvilkas motsvarande »paralleller» öppnas eller slutas af den
Källa: Project Runeberg ·