Sida 423
Reglemente ...
i Amerika från sitt tionde till sitt femtonde år, då han återkom till Paris och började studera måleri. Han lutade först åt 1700-talets lätta smak, men kom snart till Rom och rycktes med af tidens lust för antiken. Det verk, med hvilket han slöt sig till reformatorerna enligt antik förebild, var Achillevs uppfostras af Cheiron (1783, nu i Louvre), i hvilket dock spåras en sträfvan att förena den antika formrenheten med behag i rörelse och färg, en sträfvan, som han sedan sökte fullfölja i motsats till David. Han var också en af de få, som vid sidan af denne mästare kunde göra anspråk på någon framstående rang, och som omkring sig församlade en skola, ur hvilken längre fram ryktbara konstnärer utgingo. Och dock kunde han icke undandraga sig Davids inflytande, t. ex. i De tre gracerna (1798) och i Kleopatras död (1799), som äro rent plastiskt tänkta. Men derjämte hade han icke glömt intrycken från Italien, såsom man kan finna af Nedtagningen från korset (1789), i hvilket arbete han slöt sig till Caracci. Slutligen fann han en föreningspunkt mellan sin ursprungliga lust för 1700-talets lätta konst och tidens smak för antiken i sådana framställningar som Venus' toalett och Paris dom, med hvilka han gjorde lycka. Karakteristiskt for honom är, att han under Napoleon fick beställning på »Napoleons triumf», hvilken efter bourbonernas återkomst förvandlades till Det triumferande Frankrike. C. R. N.
Regnault [rönå]. 1. Henri Victor R., fransk fysiker, född i Aachen 1810, studerade 1830--32 vid Polytekniska skolan och ingick derefter vid bergsstaten. Han blef professor 1840 i kemi vid Polytekniska skolan och 1841 i fysik vid Collége de France. 1847 utnämndes han derjämte till »ingénieur en chef» inom ett af grufdistrikten och 1854 till direktör vid kejserliga porslinsfabriken i Sèvres. 1840 blef R. ledamot af Institutet. Han var äfven ledamot af Svenska vetenskapsakademien (1851) och Vet. societeten i Upsala (s. å.). Död i Paris 1878. R. gjorde de mest omfattande undersökningar af vattenångans spänstighet vid olika temperaturer, äfvenså för de mättade ångorna af alkohol, eter m. fl. Han bestämde olika kroppars specifika värme och flytande kroppars afdunstningsvärme. Enligt hans åsigt förändras ej en metalls specifika värme, när den ingår i en legering. Han konstruerade en apparat för att noggrannare än förut undersöka vätskors sammantrycklighet och visade, att Mariotte's lag ej är fullt riktig ens för de s. k. permanenta gaserna, utan att afvikelserna ökas med trycket. Han förbättrade metoderna för undersökning af gasers täthet och specifika vigt och konstruerade en volumenometer för att bestämma specifika vigten och volymen hos fasta kroppar. Äfven gjorde han vigtiga undersökningar af ljudets fortplantningshastighet i luft och en del gaser och begagnade vid några af dessa försök de då nyanlagda vattenledningsrören i Paris. R:s flesta vetenskapliga afhandlingar äro publicerade i »Annales de physique et de chimie». Särskildt utgaf han en illustrerad Cours élémentaire de chimie (4 bd, 1849--50; 14:de uppl. 1871), som öfversatts på flere språk. -- 2. Alexandre Georges Henri R., fransk målare, den föregående» son, f. i Paris 1843, tillkämpade sig 1866 det romerska priset och gjorde derefter studier uti Italien, Spanien och Marokko. Vid utbrottet af fransk-tyska kriget 1870 inträdde han i nationalgardets led, och i träffningen vid Buzenval d. 19 Jan. 1871 ljöt han en förtidig död. R. var en glänsande koloristisk förmåga med mycket sinne för det karakteristiska och for öfrigt en kall realism i uppfattningen. Hans mest uppseendeväckande målningar äro Ryttareporträtt af general Prim, Judit, Salome och Morisk afrättning i Granada. 1. H. W. W.
Regnbandet. Se Regnlinien.
Regnby. Se By, sjöv.
Regnbåge (T. regenbogen, Fr. arc-en-ciel), meteor., är ett i flere sjatteringar färgadt, cirkelformigt band, som visar sig åt motsatt håll mot solen, så ofta regn faller under solsken. Tänker man sig en rät linie OZ (se fig.)
dragen genom solen och åskådarens öga, så träffar denna linie bandets medelpunkt. Färgerna äro så ordnade, att hvarje färg löper utefter hela bandets längd, medan de särskilda färgerna intaga sina platser bredvid hvarandra i bandets tvärriktning. Utåt begränsas bandet af den röda färgen, inåt af den violetta, och de mellanliggande färgerna följa samma ordning som i solspektrum. Cirkelbågarna, som gå genom b och a i figuren, angifva läget af de båda gränsfärgerna, rödt och violett. Vinkeln bOZ till den röda färgen är 42° 2', vinkeln aOZ till den violetta 40° 16'. (Regnbågens färger äro ej enkla såsom solspektrets, utan i någon mån blandade med hvarandra, hvarför man ej häller i regnbågen finner alla i solspektrum urskiljbara färgnyanser. Oegentligt är derför att kalla de färger, af hvilka solspektrum består, för »regnbågsfärger».) Fenomenet uppkommer, såsom redan Newton visat, derigenom att ett knippe solstrålar
Källa: Project Runeberg ·